Söndag kväll

Så är det söndag kväll igen. Denna söndag innebar en promenad för livet – Walk of Hope. Eller nu ljuger jag, jag promenerade ju inte – jag var på plats som representant för Barncancerfonden västra. Så jag stod mest och pratade med en massa trevliga människor. Men barnen promenerade tillsammans med sin farmor och farfar – så de fick representera vår familj👍

Precis som alla andra gånger vi varit vid Härlanda tjärn för denna viktiga promenad så sken solen. Leker med tanken att vår älskade Meja är med och styr väderleken. Just till Härlanda tjärn gick vi flera gånger när hon var sjuk. De få gånger vi inte var isolerade, hon mådde ”ok” och vi inte behövde släpa på en droppställning vill säga…..Denna vackra plats (för er som inte vet så ligger den alltså några minuters gångavstånd från Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus) kommer alltid alltid betyda något extra för oss.

Även iår var det Team Rynkeby Göteborg som arrangerade eventet och iår liksom 2016 så är det min älskade Micke som är kapten för laget. Det är inte alltid han lyssnar på mina åsikter – men en av de gånger jag verkligen satte ner foten och ”inte gav honom något val” var när jag sa till honom att söka till projektet år 2015. Sedan blev det liksom 2016 och 2018 av rena farten. Eller nu ljuger jag igen. Det var väl genomtänkta beslut. För detta projekt är inget man ger sig in i ”ensam”. Hela familjen deltar, även om inte alla avslutar året med att trampa ner genom Europa! Ni som följt vår resa vet att en annan gång jag verkligen sa till på skarpen och var fast besluten att jag hade rätt var att vi skulle fortsätta försöka få ett syskon till Filip och Meja trots att jag fått utomkvedshavandeskap och IVF var enda vägen till ett ev syskon. Tror inte jag behöver säga att (även) pappan i familjen är rätt lycklig över att vi nu har vår underbara yngsta unge hos oss sedan 2 år va…..


För varenda unge 💪👊💜

Annonser

Klockan närmar sig midnatt. När pendeln slår över till ”imorgon” är Clara 2 år och 6 dagar. Exakt lika gammal som Meja var när hennes feber började. Eller rättare sagt när jag tog tempen på henne. Kände på henne kvällen innan (alltså samma tidpunkt som ”nu”.) Hon var varm. Kommer så väl ihåg. Micke var iväg i Karlstad på jobb. Jag skulle varit iväg på en planeringsdag med jobbet på ett spa-hotell som imorgon (INTE så vanligt för mig/mina kollegor kan jag lova…..). Så valde att INTE ta tempen. Visste ju att hon hade feber, men så länge jag inte tog tempen så kunde jag ju intala mig själv att jag kunde ge mig iväg på den där spa-dagen. Var till slut ”tvungen” att ta tempen då hon var så varm. Jisses. Nu när jag skriver så skrattar jag. Där och då var en spa-dag så viktig för mig. Tänk så fort ett liv kan vända. Så fort något som verkade så viktigt kan hamna så mycket längre ner på ”listan”….

Varför skriver jag ett inlägg just idag?!  Jo för idag hade vi 2-årskalas för vår underbara Clara. Hon fick sin ”sessatårta” och fantastiskt fina presenter. Dessvärre fick hon något mer…….nämligen FEBER. Min hjärna VET att hon gått dryga veckan på förskolan=alla ses och baciller delas högt och lågt…….men varför måste det hända just NU!?! Vill inte skynda på tiden (den går alltför fort ändå, eller hur!?) men samtidigt vill jag att vår ljuvliga Clara ska överleva vår ljuvliga Meja….det ska bli skönt när hon passerat 2 år, 9 månader och 14 dagar……begär inte att NÅGON (förutom du min älskade man och mina 3 barns pappa) ska förstå detta inlägg.

Mejaträdet

Ni som följt denna blogg vet att det några månader efter Mejas död ordnades en minnesstund på förskolan. Där och då planterades ett äppleträd mm. Filip var den som då först fick en spade (otroligt smidigt, inga andra barn märkte detta). Så grävde en hoper av barn en grop och trädet fick börja slå rot. Mejaträdet 💜.Så otroligt fint. Sånger sjöngs och ballonger släpptes upp. År efter år har vi fått rapporter från förskolan. Första bladen. Första knoppen. Första blomman. Helt fantastiskt. Det betyder ju att Meja lever vidare. Även där.

I förrgår var Claras första dag på förskolan efter ett långt fantastiskt sommarlov. Mitt på den dagen fick Micke och jag dessa rader skickat till oss; ”Hej! Vill bara berätta att det finns 4-5 mogna äpplen på Mejas träd, och de är naturligtvis era! Så när ni kommer o hämtar Clara idag så får ni gärna gå ner o plocka dem😊”

Micke hämtade Clara, men lämnade över detta fantastiska ”uppdrag” till Filip och mig. Så igår plockade jag, Filip och Clara ner de första äpplena. Så fint. Det fanns ett äpple till Clara, ett till Filip, ett till Meja, ett till Micke, ett till mig och ett till morfar. Så lät vi ett litet hänga kvar. Kom överens om att det fick hänga kvar till mormor. Når en busunge upp till det innan det är helt moget så är det PRECIS vad mormor hade velat.

Efter att vi plockade av äpplena åkte vi till Meja. Men istället för att åka direkt till graven åkte vi och köpte en blomma. Clara skrek till direkt att jag körde fel när jag svängde mot centrum istället för mot kyrkogården . Helt galet att hon ser/förstår när vi närmar oss Mejisen…..

img_9806img_9814IMG_9823img_9825

Vår vardag

Är mitt i min underbara semester, men ändå är jag mitt i min vardag. En vardag jag aldrig kan ändra på. För det är den enda vardagen jag har. Min dotters grav. Min mammas grav. Mina barns syskons grav och mina barns mormors grav. Vi saknar er så oerhört, men vi gör det ni bägge velat. Vi lever livet. Varje dag. Älskar er. Saknar er. I varje andetag. 

Sommar 2017

Så var vi redan inne i mitten av juli (eller iallafall nästan…..). Dagar och veckor rusar iväg……

Nu är det semestertider och dagen då vår lillprinsessa fyller 2 närmar sig med stormsteg. Mejas feber började 6 dagar efter hennes 2-årsdag. För några veckor sedan hade Clara feber ”utan några andra symptom”. Min hjärna fick jobba HÅRT då. Den fick berätta om och om igen för mitt hjärta och min kropp att ”feber för det mesta är helt ofarligt”…….Usch. Feber kommer aldrig vara ”bara feber” för oss. Alla de gånger då vi var tvungna att hålla koll på Mejas temp. 38.5 i över en timme. Samtal till avd 322 och så raka vägen in. Meronem sattes in och så togs blododling-vilken bakterie fann man denna gång? Skulle CRP-värdet ”slå rekord” denna gång? Hur mycket syrgas skulle behövas vid denna sepsis? Hur många antibiotikasorter skulle sättas in?  Hur många dagar skulle det ta innan brorsan skulle få se henne igen? Skulle han få se henne vid liv igen…..?!

Dagen då Clara fyller 2 närmar sig som sagt med stormsteg och det går inte en dag utan att jag får tårar i ögonen av tacksamhet att hon kom till oss. Det går inte en dag utan att jag ser glädjen i Filips ögon över att hon finns. Världens finaste storebror. 

I lördags vinkade vi hejdå till årets Team Rynkeby. Förra året och året innan dess cyklade Micke iväg. Två fantastiska år i detta projekt som samlar in så oerhört mycket pengar till Barncancerfonden! I år hade jag förmånen att få prata inför närmre 100 cyklister och ett antal av deras serviceteamsmedlemmar – fick berätta för dem om Barncancerfonden Västra och om vår verksamhet, och jag fick chansen att personligen TACKA dem för det slit, tid och pengar de lagt ner på att vara med i kampen mot cancermonstret. Att människor som ”vi” engagerar sig är så ”självklart”. Men att människor som inte har någon koppling till barncancer väljer att göra detsamma är så otroligt rörande. Det är helt fantastiskt hur många människor det finns som orkar/vill och GÖR mycket. I Team Rynkeby och i många andra projekt/insamlingsevent mm mm. TACK till er alla💜

Tänkte extra mycket på det idag då vi köpte med oss lunch som vi åt hos vår stora prinsessa. Fasen vad vi saknar dig.


(Jag VET – är usel på att ta groupies – ser mest arg ut 😂)

Ha en riktigt fin sommar alla💜🌸

Mors dag

Älskade mamma. Grattis på Mors dag. I 1 år och 7 månader har vi tvingats leva utan dig. Lika mycket som jag längtar efter dig, lika tacksam är jag över att Clara och du hann ses. Två månader fick ni tillsammans💜Mina barn kan inte ha en bättre mormor än du. Filip säger ofta ”så här skulle mormor sagt;…….”. Clara vinkar godnatt till dig på kvällarna. Meja vill jag så innerligt tro är tillsammans med dig. Älskar dig mamma. Du såg alltid ljust på allt och hade så nära till skämt och skratt. Det bär vi med oss i livet utan dig. Vet att du vill det.

Grattis igen på Mors dag. Vi ses igen💜

Tänker du på Meja varje dag?

Tänker du på Meja varje dag? Den frågan har jag fått många gånger. Svaret är så otroligt självklart…..Jag tänker på henne varje dag. Flera gånger varje dag. Men som väl är innebär det inte att jag är ledsen varje dag. Som väl är innebär det inte den enorma smärtan som famns där den första tiden. Hur länge var ”den första tiden” har jag också fått som fråga. Svaret är att jag vet inte. Det gick ju inte från en dag till en annan att sorgen ändrade karaktär. 

Har sagt det många gånger förut;  hemma hos oss är Meja så otroligt levande. För Filip är Meja en lika självklar lillasyster som Clara är. För Clara är Meja en lika självklar storasyster som Filip är storebror (eller Eppin som hon kallar honom). Det gör ont att hon aldrig fick träffa sin storasyster. Men det värmer något enormt att höra henne prata om Meja. Se henne vinka godnatt till henne när hon går förbi kort. Idag fick jag denna bild skickad till mig av Micke. Det lilla kortet på Meja låg på Mickes skrivbord. Clara skulle prompt ha det och hon ville inte ens lägga bort det när hon skulle sova middag. Så otroligt sorgligt och vackert på en och samma gång……


Älskade underbara ungar. Är världens stoltaste som får vara mamma åt er alla 3. 

%d bloggare gillar detta: