Vår vardag

Är mitt i min underbara semester, men ändå är jag mitt i min vardag. En vardag jag aldrig kan ändra på. För det är den enda vardagen jag har. Min dotters grav. Min mammas grav. Mina barns syskons grav och mina barns mormors grav. Vi saknar er så oerhört, men vi gör det ni bägge velat. Vi lever livet. Varje dag. Älskar er. Saknar er. I varje andetag. 

Sommar 2017

Så var vi redan inne i mitten av juli (eller iallafall nästan…..). Dagar och veckor rusar iväg……

Nu är det semestertider och dagen då vår lillprinsessa fyller 2 närmar sig med stormsteg. Mejas feber började 6 dagar efter hennes 2-årsdag. För några veckor sedan hade Clara feber ”utan några andra symptom”. Min hjärna fick jobba HÅRT då. Den fick berätta om och om igen för mitt hjärta och min kropp att ”feber för det mesta är helt ofarligt”…….Usch. Feber kommer aldrig vara ”bara feber” för oss. Alla de gånger då vi var tvungna att hålla koll på Mejas temp. 38.5 i över en timme. Samtal till avd 322 och så raka vägen in. Meronem sattes in och så togs blododling-vilken bakterie fann man denna gång? Skulle CRP-värdet ”slå rekord” denna gång? Hur mycket syrgas skulle behövas vid denna sepsis? Hur många antibiotikasorter skulle sättas in?  Hur många dagar skulle det ta innan brorsan skulle få se henne igen? Skulle han få se henne vid liv igen…..?!

Dagen då Clara fyller 2 närmar sig som sagt med stormsteg och det går inte en dag utan att jag får tårar i ögonen av tacksamhet att hon kom till oss. Det går inte en dag utan att jag ser glädjen i Filips ögon över att hon finns. Världens finaste storebror. 

I lördags vinkade vi hejdå till årets Team Rynkeby. Förra året och året innan dess cyklade Micke iväg. Två fantastiska år i detta projekt som samlar in så oerhört mycket pengar till Barncancerfonden! I år hade jag förmånen att få prata inför närmre 100 cyklister och ett antal av deras serviceteamsmedlemmar – fick berätta för dem om Barncancerfonden Västra och om vår verksamhet, och jag fick chansen att personligen TACKA dem för det slit, tid och pengar de lagt ner på att vara med i kampen mot cancermonstret. Att människor som ”vi” engagerar sig är så ”självklart”. Men att människor som inte har någon koppling till barncancer väljer att göra detsamma är så otroligt rörande. Det är helt fantastiskt hur många människor det finns som orkar/vill och GÖR mycket. I Team Rynkeby och i många andra projekt/insamlingsevent mm mm. TACK till er alla💜

Tänkte extra mycket på det idag då vi köpte med oss lunch som vi åt hos vår stora prinsessa. Fasen vad vi saknar dig.


(Jag VET – är usel på att ta groupies – ser mest arg ut 😂)

Ha en riktigt fin sommar alla💜🌸

Mors dag

Älskade mamma. Grattis på Mors dag. I 1 år och 7 månader har vi tvingats leva utan dig. Lika mycket som jag längtar efter dig, lika tacksam är jag över att Clara och du hann ses. Två månader fick ni tillsammans💜Mina barn kan inte ha en bättre mormor än du. Filip säger ofta ”så här skulle mormor sagt;…….”. Clara vinkar godnatt till dig på kvällarna. Meja vill jag så innerligt tro är tillsammans med dig. Älskar dig mamma. Du såg alltid ljust på allt och hade så nära till skämt och skratt. Det bär vi med oss i livet utan dig. Vet att du vill det.

Grattis igen på Mors dag. Vi ses igen💜

Tänker du på Meja varje dag?

Tänker du på Meja varje dag? Den frågan har jag fått många gånger. Svaret är så otroligt självklart…..Jag tänker på henne varje dag. Flera gånger varje dag. Men som väl är innebär det inte att jag är ledsen varje dag. Som väl är innebär det inte den enorma smärtan som famns där den första tiden. Hur länge var ”den första tiden” har jag också fått som fråga. Svaret är att jag vet inte. Det gick ju inte från en dag till en annan att sorgen ändrade karaktär. 

Har sagt det många gånger förut;  hemma hos oss är Meja så otroligt levande. För Filip är Meja en lika självklar lillasyster som Clara är. För Clara är Meja en lika självklar storasyster som Filip är storebror (eller Eppin som hon kallar honom). Det gör ont att hon aldrig fick träffa sin storasyster. Men det värmer något enormt att höra henne prata om Meja. Se henne vinka godnatt till henne när hon går förbi kort. Idag fick jag denna bild skickad till mig av Micke. Det lilla kortet på Meja låg på Mickes skrivbord. Clara skulle prompt ha det och hon ville inte ens lägga bort det när hon skulle sova middag. Så otroligt sorgligt och vackert på en och samma gång……


Älskade underbara ungar. Är världens stoltaste som får vara mamma åt er alla 3. 

Dagens inköp som gjorde mig lycklig…..

Fasen så galet livet är. Igår när jag bläddrade igenom söndagens reklamhög så fann jag LILA GRAVLJUS. Blev alldeles varm i hjärtat. Av gravljus……Men som vi (och andra – tack underbara vänner…..) pimpat ljus genom åren med klistermärken så de skulle bli ”Meja-ljus”. Idag tömde jag lagret (fanns endast 10 tyvärr…..) på de lila ljusen. Lila, som ju var Mejas älsklingsfärg💜

Detta är ingen reklamblogg, det vet ni – men TACK Netto för att jag kunde köpa lila gravljus hos er. Jag hoppas jag kan komma över fler……


Dagen avslutades med än mer värme i hjärtat. Ett långt, långt samtal med en vän. En vän som jag inte pratat med på evigheter. Och nu pratar vi evigheter. 8-9 år…..Men en bit av henne har alltid varit nära nära ändå. Tack fina du💜

Grattis älskade unge

Älskade Meja. Idag är det din dag. Din sjätte födelsedag. Den fjärde i landet långt borta. Två födelsedagar fick vi fira dig här….Så galet livet blev…..Minns dina dagar så väl. När du fyllde ett, fick du leksaker vi plockade upp från källaren. Du var överlycklig (och Filip kom inte ihåg att han lekt med dem när han var en liten plutt). Du hade en grön pyjamas på dig och ditt långa hår var såååååå rufsigt……Du fick smaka på tårta för första gången och du såg väldigt skeptisk ut när vi sjöng för dig……

På din andra födelsedag fick du Pippi-kläder av oss. Du blev så LYCKLIG💜 Av mormor och morfar fick du bla en Skrållan-docka. Av farmor och farfar en dockvagn.

I julas fick din lillasyster Skrållan-dockan i julklapp. Hon blev så lycklig, på samma vis som du blev när du lyckligt ovetande fick ärva saker…..(att jag fick ta bort div sjukvårdsprylar från henne vet inte varken hon eller Filip om – han minns inte att du fixade till henne så hon blev lik dig när du blev sjuk…..) Dockvagnen finns även den kvar, så den får Clara så småningom…..Det känns fint älskade Meja, att Clara får ärva efter dig. För hade du funnits kvar hos oss, så hade hon ju absolut fått ärva – det är ju så det går till…..Fast…..hade du funnits kvar, hade förmodligen Clara aldrig kommit till oss…..det är bara att släppa den tanken-det blir kullerbyttor i hjärnan och jag blir yr. Jag vill ha dig här MejisPejis, men jag skulle aldrig vilja vara utan Clara. Går man inte i mina skor, kan man inte förstå raderna jag just skrev-så sätter punkt här gällande det…..

Älskade Meja. 6 år. Vad skulle du önskat dig?! Första födelsedagen utan dig var lätt (gällande present….) – en cykel. Lila. En lila cykel. Det sa du flera gånger om. Du ville ha en lila cykel. Och så ville du till Astrid Lindgrens värld. För att få se hur idolen Pippi bodde. Och Madicken….(Jag hoppas vi har möjlighet att åka dit en dag – isf ska vi se ALLT och njuta av varje stund). Men nu…?!? Vem skulle du varit?! En pysseltjej? Sporttjej? Gilla-att-baka-tjej? Legotjej? Vi kommer aldrig säkert att få veta. Men vi har våra aningar. Och vet du vad det viktigaste av allt är älskling; du är med oss alla i varje andetag. Med mig, pappa,Fille och Clara – vi har med dig i varje varje andetag. Var och en på vårat vis. Vi har olika förutsättningar; en av oss har aldrig fått träffa dig….ändå är du så nära så nära…..

Är så tacksam över att vi har några ungar i vår närhet som är som du skulle varit. Två av mina närmsta vänner har barn som är 3 veckor äldre resp 3 dagar yngre än dig. Dessa underbara ungar ger oss en hint om hur du skulle vara nu.

12 februari 2017. Dagen då du skulle fyllt 6 bast. Som de andra födelsedagarna utan dig kommer vi sätta fast ballonger hos dig samt släppa upp en vacker ballong till dig.

14 februari. Alla hjärtans dag. Dagen då vi, en extra gång, säger till nära och kära hur mycket de betyder förr oss.

15 februari är det internationella barncancerdagen Meja. Då går vi fackeltåg Avenyen ner för att sedan tända marschaller på Gustaf Adolfs torg. För dig och för alla andra ungar. Innan du blev sjuk var vi lyckligt ovetande om att det ens fanns en sådan här dag.

Skrivit så många inlägg…..i tanken….

Så länge sedan jag skrev här. Fast ändå inte – för det är SÅ många  inlägg jag skrivit i mina tankar. Oftast när jag lagt mig på kvällarna och har då varit för trött för att klicka mig in här. 

Liten har blivit stor. Vår fina Clara har börjat förskolan. Galet. Känns ju som det inte var så längesedan Fille skolades in. Usch, nu lät jag gammal-det får jag erkänna 😜 Vi fick en plats på ”vår” förskola. Så tacksam över detta. Innan jul var vi där och hälsade på. När vi närmade oss fick jag en klump i halsen och allt kändes TUNGT. Så öppnade vi dörren och hjärtat blev alldeles varmt. Sagoskatten. Denna avdelning som Meja fick gå några månader på. Avdelningen hon ÄLSKADE. Hon struttade in där varje dag, så nöjd och glad. Möts av 2 pedagoger som vi känner väl. Som Filip känner väl. Som kände Meja väl och som bär henne med sig. Som var med under hela sjukdomstiden och som satte varsitt klistermärke på Mejas kista i kyrkan. Nu får Clara vara där och känner ända inne i hjärteroten att hon kommer få en fantastisk förskoletid. En av de första dagarna fick hon följa med en av pedagogerna till en annan del av förskolan där det sitter bilder på alla barn som gått där. Hon fick se Filip och Meja och hon jublade💜Det är svårt att veta exakt hur mycket hon förstår, men hon pekar på kort och säger Meja. Ibland säger hon Meja och sträcker ut armarna som i ”borta”. Hemma hos morfar har hon flera gånger tagit ett foto av som står i ”lämplig höjd” (här hemma är allt i just den höjden bortplockat för tillfället…..) och klappat henne på kinden. Så oerhört fint och sorgligt på en och samma gång. Och det är ju så vårat liv är i stort. Så oerhört fint och sorgligt på en och samma gång. Saknaden finns där hela tiden. Livet blir aldrig vad det varit och det blev definitivt inte som vi tänkt oss. Men livet är bra. Hur konstigt det än kan låta. För det borde inte gå att leva vidare utan sitt barn.

Anledningen till att vissa saker är bortplockade och att tanken slår mig varje dag om att vi kanske borde sätta barnspärrar på lådorna…..

Andra dagen på inskolningen i full färd med att ”pluppa”!


……och underbara storebror som även han blir större….

%d bloggare gillar detta: