Stora lilla storebror

Titeln på detta inlägg kommer jag säkert återanvända framöver. Det var Meja som fick cancer, men det var för Filip som vardagen inte längre var en vardag. Meja var såpass liten när hon blev sjuk-dryga 2 år. Sjukhuset blev snabbt hennes ”hem” och sjuksköterskor och barnsköterskor hennes dagliga umgänge. Hon var sjuk längre än hon hann gå på förskola.

Filip var inte på förskolan från slutet av februarioch framåt, då läkarna tyckte vi skulle ”isolera barnen” fram tills dess att Mejas benmärg hade hämtat sig. Detta var alltså när de trodde att det var ett virus som tryckt ner henne. Barn bär ju på en hel del smittor, det vet alla som har småbarn. Så under flera veckor var Filip tvungen att vara hemma (morgondagens inlägg kommer handla om återkomsten till förskolan-har tjuvläst i dagboken…..). Någon gång fick han leka med en kompis utomhus OM kompisen var helt frisk….

Innan jag berättar om vad som hände den 7 april för ett år sedan, så vill jag tacka för alla fina kommentarer och meddelanden jag fått. Det värmer jättemycket. Vill inte att mina inlägg ska uppfattas som om det är ”otroligt synd om oss/hur jäkla kämpigt vi haft och har det”. Så är det ju, det ÄR synd om oss och det ÄR kämpigt – önskar av hela mitt hjärta att vi inte varit med om detta hemska, tragiska, ofattbara men nu är det ett faktum och kan mitt skrivande göra att människor stannar upp och tänker till så är det fantastiskt……Mer om detta framöver…..

 

7 april 2013

Inatt sov jag med Filip hos mormor och morfar. Morfar var den som först berättade för Filip om din sjukdom. Detta gjorde han igårkväll när de tog sin ”obligatoriska bastu”. Han hade så fint sagt att ”när äpplena är klara, då är Meja frisk”. Behandlingstiden för din leukemi är ca 6 månader om allt går på räls. Läkarna tycker att Filip ska få börja på förskolan igen, då han behöver ha någon form av normal vardag. Morfar hade berättat detta för storebror som då sagt ”Nu känns livet lite lättare igen”. Fine fine storebror-du har den bäste! Och han har den allra bästa av småsystrar! Brorsan blev skjutsad hit av morfar på eftermiddagen och de bägge var inne och hälsade på dig. Tidigare på dagen var du riktigt pigg och pratade en del-men när de kom var du låg igen, nog pga smärta. Vi måste vänja oss vid att du får morfin regelbundet. Det känns så hemskt att du ska behöva det, men när vi ser hur mycket bättre du mår av det, så finns det inget alternativ!

Vi älskar dig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: