Dessa underbara BARN

Det är en fröjd att hämta och lämna Filip på förskolan. Givetvis i första hand, för att han trivs så oerhört bra där och LÄNGTAR dit. Men också för att barnen är så fantastiska i sin kommunikation. De är inte rädda för att ”säga någon plumpt”, pratar de inte överhuvudtaget, så är det inte för att ”låtsas som ingenting” utan för att de helt enkelt inte har lust. Givetvis har/är detta med Meja och död oerhört jobbigt för dem och många av barnen har djupa funderingar – men det är ändå så okomplicerat! Tänk så mycket vi vuxna har att lära av dessa små men stora människor. Dessa fina barn ordnade, tillsammans med pedagogerna,  för ett par veckor sedan en otroligt fin minnesstund för sin kompis och vår dotter. Mer om detta imorgon.

Vill förtydliga detta med dagboksinläggen. Micke och jag skrev alla böcker tillsammans. Den som hade tiden, orken och lusten skrev. För att förenkla för er, skriver jag om texten något för att slippa förklara vem som skrev vad. Men som sagt var, dessa böcker har två författare. Böckerna var tänkta till Meja, som ett minne av allt hon var med om. Nu kommer brorsan få dem, som ett minne av sin älskade lillasyster, ett minne av allt han går/gått igenom och som en påminnelse om vilken fantastisk storebror han är och alltid kommer vara.

 

15 april 2013

Jag kom hit idag efter att han lämnat brorsan på förskolan. Idag hade du vaknat tidigt och velat se på ”BK”=Barnkanalen. Vid lunch, så fick du en sond i näsan. Jätteskönt, så att vi slipper tvinga i dig mat och mediciner. Du fick lite ”snurrmedicin” innan, så att du skulle bli lite groggy (ger dig också lite minnesförlust, så du inte kommer ihåg vad som hände). Du satt i trygga pappas knä när sköterskan satte den på plats. Jag gick ut i köket Meja. Hörde dig gråta ända dit. Jag vet att om jag varit tvungen att vara med, så hade jag fixat det. Men då din fina pappa inte har några som helst problem med ”svalg och kväljningar”, så vet jag att du hade det bättre utan mig……När allt var klart, var det dags för lite vila och du sov i 2,5 timme! Pappa åkte iväg och tog sig en löptur innan han hämtade Fille och de kom hit. Du fick då lite morfin, för att du skulle orka vara uppe en liten stund. Vi var ute i köket/lekrummet och du satt i soffan där i 20 minuter!!!!!!! Du ville inte stå, men så skönt att se dig utanför rummet! Senare på kvällen (när Filip och jag var hemma) hade du råkat dra ur din sond. Det krävs inte mycket för att den ska åka ur…..ännu senare hade du bajsat två gånger, så du hade en stökig dag. Din mage funkar ju inte optimalt. Innan vi kom hit till avdelningen, fick du hjälp via lavenemang men här görs inte det. Orsaken är att guldmedicinen gör dina slemhinnor sköra, så man tar inte ens febern i rumpan utan detta görs i armhålan. Så nu får du lactulos, en flytande medicin som förhoppningsvis ska hjälpa till att hålla igång magen. Hjälper inte det finns det andra sorters medicin vi får prova.

Fina fina Meja!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: