Åka HEM…….för en kort kort stund

Igår skrev jag ju om tankar jag har/har haft kring denna blogg. Ýtterligare en fundering jag haft är om jag ska utesluta vissa ”mindre trevliga detaljer”. Men efter att ha pratat med en fin vän om detta, så insåg jag att jag absolut inte ska göra det. När jag sa det högt, så hörde jag hur dumt det lät. Det Meja var med om, och det som vi som familj var med om var ingen dans på rosor. Känsliga läsare varnas dock att läsa inlägg framåt september, från då tills Meja dog hade hon det riktigt tufft.

Nämnde ju också igår att bloggen är ett sätt att hålla Meja levande. Något annat som håller henne levande, eller någon menar jag är storebror. Han pratar så fint om henne. Detta gör han inte enbart innanför hemmets fyra väggar, utan var som helst och när som helst. Härligt! Kommer ni ihåg detta med att vi har mycket att lära av dessa fantastiska barn……

Hoppas långfredagen varit fin mot er alla. Återigen, tack för alla fina kommentarer! maria.alphov@gmail.com är min mailadress om det är någon som önskar kontakt.

 

18 april 2013

Pappa sov hos dig inatt och tyvärr hade det varit ännu en stökig natt med många blöjbyten. När jag kom nu på morgonen och skulle borsta igenom ditt hår, så märkte vi att det börjar att släppa rejält nu. Nu dröjer det nog inte länge innan du är av med allt hår. Det har några dagar varit väldigt livlöst, du som haft så långt, fint och BLANKT hår!

En av doktorerna har precis varit inne och vi ska få åka HEM idag!!!!!! Sen får vi se om vi hinner vara hemma 1 timme, 1 dag eller hur länge det blir. För det är som de säger ”du kommer få feber, frågan är bara när”.

Nu är klockan 22.35 och pappa och du är inne igen. Dagboken glömdes kvar, jag sitter här hemma och skriver detta. Vi åkte hem runt 12, så ett stopp på apoteket för att hämta ut en massa medicin. Du fick givetvis sitta kvar i bilen (med sällskap såklart….), då du inte ska vara bland massa folk. Väl hemma så STOD du vid din säng och satte fast klistermärken. Du stod längre än du gjort under hela sjukhusvistelsen!!!!!! Du stod på darriga, smala ben – men du STOD! Heja dig!!!!! Efter det sov du middag ett bra tag! Vi köpte pizza och thaimat för att fira (du önskade det första, brorsan det andra – och givetvis skulle ni bägge få som ni ville en dag som denna). Du åt inte en tugga, men du satt med vi bordet vilket var det viktigaste. Mitt under måltiden kände pappa att du nog var lite varm……Kollade tempen, runt 38. Samtal till avdelningen och så var det bara att åka tillbaks. Brorsan hoppade in till grannarna medans jag körde er in. Skönt är att vi aldrig behöver gå via akuten eller så, utan det är raka vägen in till 322an. Du hade haft hög puls och 38,4 när du kom in. Antibiotika sattes in och kontroller ska tas var 6:e timma (puls, syremättnad, blodtryck och temp). Ni blev ockskå skickade ner på lungröntgen direkt för att kolla ev lunginflammation. Läkarna var inte alls förvånade att du kom in så fort igen. Värdet på de neutrofila vita blodkropparna var idag på 0,1 och de brukar vilja att de ligger på minst 0,3 innan man slutar med antibiotika. Så om vi bott längre bort, så hade vi nog inte ens blivit hemskickade. Men nu fick vi ”känna på” att vara hemma iallafall.

Höll ju på att glömma dagens positiva besked; 15% av alla med denna diagnos har en genetisk påverkan/defekt på sina leukemiceller. Detta innebär att en benmärgs-/stamcellstransplantation är absolut nödvändig i behandlingen. Du har INTE detta- UNDERBART! Sen kan det komma att bli aktuellt ändå, men där är vi INTE nu. Så fick vi besked om att du har ”nog med ” antikroppar mot vattkoppor också. Hade du inte haft det, hade du behövt förebyggande medicin mot detta om vattkoppor cirkulerat nära.

Nu ligger fina du och sover bredvid din pappa och jag ska lägga mig bredvid din fina storebror. Han sover i vår säng sedan du blev sjuk. Skönt för både honom och den som är hemma. Huset är så tyst och tomt när halva styrkan är borta!

 

 

Annonser

2 thoughts on “Åka HEM…….för en kort kort stund

  1. Fina, tappra Maria. Återigen TACK för att du delar med dig så ärligt om er resa med lilla Meja. Det gör ont, så ont, att läsa om tiden då Meja var sjuk, även om mycket av det du skriver är sådant som jag tog del av via sms och telefonsamtal med dig under Mejas sjukdomsperiod.
    Vad bra att bloggen hjälper dig/er framåt. Även om Meja är död så är hon allt annat än borta! Hon lever i era minnen, hjärtan och nu via denna fina blogg. Kärlek och styrka till er fina familj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: