Har funderat så kring gårdagens inlägg…..

…..ibland känner jag att jag är vän med ord och har lätt att uttrycka mig. Andra dagar känns det som en omöjlig uppgift att få fram mitt budskap. Men just nu är mitt liv just sådant; fullt av motsägelser. Jag är inte rädd för någonting, samtidigt som jag kan vara livrädd för att slänga mig ut i ett socialt sammanhang. Jag hoppas att alla tänker efter ett extra varv kring vad som är värt att lägga energi på samtidigt som jag inte vill att mina vänner avstår från att prata med mig om de mår dåligt…….Jag orkar inte umgås så mycket, samtidigt som jag inte vill att vänner ska sluta fråga om jag vill ses…..

Angående detta kring att man kanske inte vill berätta om problem för oss för att vi har det ”mycket värre”. Det är ingen tävling. Jag önskar ingen det vi är med om. I en normal värld hade jag också tyckt att vissa saker var STORA problem. Nu har jag fått ett annat perspektiv. Önskar vi vore ensamma om detta, men så är ju som ni vet inte fallet. Mer om detta i helgen.

Nja, lyckades nog inte få dagens rader att bli tydligare än de igår. Men sätter punkt ändå. Ha en fin fredag alla!

 

25 april 2013

Det verkar som om din tarmbakterie börjar ge med sig, då det varit mycket lugnare för dig inatt! Pappa och du hade tagit en sovmorgon, när du väl vaknade var du lite orolig men efter morfin hade du blivit på ett strålande humör! Du hade sett på Mumintrollen på ipaden samtidigt som du fick trombocyter och mediciner.

Innan Fille och jag gick till förskolan, satt han och tittade i Supersnöretbroschyren. Han frågade ”vilken pärla vi väntar på”, dvs vilken pärla som symboliserar att behandlingen är över. Han är så MÅN om dig Meja.

Vid 12 var du ”frikopplad” dvs det var inga slangar som var aktiva. Då tog vi chansen och lånade en vagn och gick ut på en liten promenad. Det var så skönt för oss alla att komma ut i friska luften! De timmars permission vi haft de senaste dagarna, har inte räckt till till allt vi velat göra. Din middagsvila och middag på det, är ju i princip det som hunnits med! På promenaden såg vi 2 änder i en liten bäck – stannade där länge och spanade! Vid 14 var det dags för ett nytt ultraljud av hjärtat nere på hjärtmottagningen (där gjorde brorsan EKG och ultraljud när han var 1 år då ett blåsljud då upptäcktes på hans hjärta). Pappa åkte efter det och hämtade brorsan och körde honom till mormor och morfar där han ska sova inatt då du ska sövas imorgon. Pappa och jag vill vara hos dig bägge två vid dessa tillfällena. Så när pappa åkt, blev det en dubbeldusch för dig. Vi fick hjälp av en ssk, alltid bra med två händer extra……det gick jättefint och vi bytte plåster över cvk’n också.

Förresten; till middag var det förresten korv med mos och du åt EN OCH EN HALV KORV prinsessan – fantastiskt! Din ena anka och Pippi-dockan fick också smaka! Efter mat och dusch var du på ett STRÅLANDE humör och du avslutade dagen med att säga ”jag älskar mamma” och gav mig en bamskekram…..vår underbara prinsessa – vi älskar dig oändligt!

Nu laddar vi inför morgondagens narkos och benmärgsprov!

Annonser

6 thoughts on “Har funderat så kring gårdagens inlägg…..

  1. Maria! Jag tror att alla förstår vad du menar. Det är ju så att vi människor är rädda för det vi inte vet något om lika väl som vi kan skämmas över att vi borde vara mer tacksamma. Jag är ju oändligt tacksam för det jag har, inte minst för mina barn, ändå ”klagar” jag ibland. Att du har svårt att finna orden på det du skriver och tänker är inte konstigt. Jag är imponerad av att du orkar få ner så mycket av dina tankar. Att du orkar ”hålla kvar” dom tills dom är nedskrivna. Tack för dina ord! De får i alla fall mig att tänka ett varv extra! Kramar

  2. Fina Maria!
    Det är svårt! Svåra ord att ens tänka. Och mycket känns motsägelsefullt. Man dras mellan livet och sorgen. Modet och rädslan. Det tar tid att lära känna sitt nya jag. Sitt nya liv.
    Jag kan känna den starka kärleken till Meja när jag läser. Det känns fint. Och så fruktansvärt sorgligt!
    Många kramar Camilla

    • Mitt nya liv. Så sant. Ett liv jag absolut inte valt. Ett nytt liv som jag måste lära mig leva. Så fint att du känner kärleken till Meja, för den finns här varje minut. Varma kramar till dig Camilla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: