Tid

Idag är det 5 månader sedan du lämnade oss Meja. 5 månader som känns som ett år och samtidigt som ett par veckor. Ni vet där här med motsägelser jag skrev om igår…..Detta med tid och tidsuppfattning är för oss en enda röra. Det känns som sagt var som evigheter sedan vi hade Meja hos oss, samtidigt som det känns som så nyss hon somnade in (för er som inte vet, så låg Meja i respirator sina sista 12 dygn – hon låg de sista 4-5 dagarna i en sort som hette HFO, men organ för organ gav upp och när läkarna gav oss beskedet att hennes kropp var ”slut”, så kopplades hon över till en vanlig respirator – ca 2 minuter senare var allt över) mellan Micke och mig, medans mormor, morfar och Filip väntade utanför.

Hela förra året var även det ”konstigt” tidsmässigt. Dryga 7 månader var Meja sjuk. Hon var en ”vanlig” 2-åring när hon blev sjuk. Men allt hon var med om, gjorde henne så stor så stor. Det var som en helt annan tjej i slutet av sjukdomen. Eller det var snarare så här. Det var en frisk Meja. En sjuk Meja innan transplantationen och en ”tredje” Meja efter transplantationen. Sjukdomstiden blev uppdelad i olika perioder och Meja blev mentalt ett par år äldre för varje period.  Vi var med om så otroligt mycket under dessa månader, så på ett vis känns det som om det var en mycket längre period, samtidigt som månaderna gick så fort. Ännu fler luddiga rader för er att läsa. …..Men detta är jättesvårt att förklara. Det är svårt att få ihop vissa saker för oss, tex att ett helt år har gått utan att vi har jobbat. Att ett år har gått för omvärlden, att alla blivit ett år äldre etc etc. Ett år liksom fattas i vår tideräkning.

Jag undrar om det någonsin kommer bli som förut, eller om tiden alltid kommer vara lite upp och ner för oss….?

 

26 april 2013

Tyvärr var det massa ”sondstrul” sent igårkväll, så klockan blev mycket innan jag somnade. Vi fick inget backflöde, så vi försökte med lite lägesändringar på dig och till slut funkade det. Du vaknade till lite, men somnade fort om vilket var skönt för dig.

Vid ett av blöjbytena inatt märkte ssk att det läckt lite, så det blev renbäddning mitt i natten. En halvtimme senare berättade du för mig att du bajsat men efter det bytet så sov du gott ända fram till 8 då du sa till mig att du ville byta blöja igen. Sen låg vi och mös, du låg och strök mig på huvudet och sa ”Mejas älskling”. Gullunge! Så kom pappa hit, du fick lite morfin inför dubbelduschen som pappa och jag sen hjälpte dig med. Just nu är klockan 11.20 och sedan en kvart är du sövd uppe på operation. Pappa och jag sitter nu på rummet och försöker få tiden att gå tills det är dags att gå upp till uppvaket.

Nu är du tillbaks nere och allt har gått bra! Tyvärr har det strulat med backflöde här igen, segt då du ju är så beroende av din sond. När vi är här på sjukhuset, kan alltid en doktor lyssna på dig för att höra om den ligger rätt – men det blir värre när vi är hemma.

Vid 14 kom en av läkarna och sa att vi kunde få åka hem med hjälp av hemsjukvård. Vi sa nej till detta idag, då det kom så hastigt inpå samt att om svaret på benmärgsprovet kommer idag och det säger att en ny omgång med guldmedicin ska påbörjas imorgon, så blir det bara hattigt att åka hem. Kommer ej ihåg vilken gräns det är som gäller på benmärgsprovet. Men om andelen leukemiceller överstiger ett visst värde, så kör man på direkt. Är det under gränsen, så låter man din kropp få återhämta sig lite mer.

På sen sen eftermiddag hade läkaren kommit in igen och sagt andelen leukemiceller var under gränsvärdet, så nu siktar vi på hemgång imorgon!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: