Första mötet med en annan mamma i samma situation

För ett par månader kom en ny fin människa in i mitt liv. En mamma, som liksom jag förlorat en fantastiskt fin dotter i denna vidriga sjukdom. Som jag nämnt, så tar det otroligt mycket energi för mig att vara social och jag tänkte att detta första möte skulle bli ”än värre”. Men så blev det inte. Att träffa henne nästan gav energi (vilket kräver mycket dessa dagar). En som förstår precis vad som hänt, som känner till ALLT. Ett härligt möte men också märkligt. Att direkt börja prata om det värsta som kan hända en. En timme in i fikan kom vi på att vi inte ens visste var den andra bor. Vi inledde en djup relation, för att sedan ta ”artighetsfraser”. När vi ses (det känns som om vi setts betydligt fler gånger än vi gjort) så pratar vi inte bara om allt det tunga, utan vi skrattar och pratar om ”allt möjligt” också. Men vi VET var vi har varandra. I den familjen finns mamma, pappa och lillasyster kvar. Lillasyster eller storebror spelar ingen roll – så mycket de gör/tänker/säger som är lika. För de har förlorat de mest självklara de haft. Ser fram emot att få träffa lillasyster (och GIVETVIS även pappa).

Funderar mycket kring hur olika människor hjälper mig i min kamp, hjälper mig på olika sätt. Tror det får bli morgondagens inlägg.

 

27 april 2013

Pappa och du hade en riktigt tuff dag här…..Morgonen hade varit bra, du hade kollat på Pippifilmer och så fick du medicin i ”alla slangar som fanns”. Men efter att du fått välling, så hade du börjat kräkas REJÄLT. Pappa hade lyft in dig i duschen och där fortsatte du kräkas. När du var ren igen och satt invirad i en handduk i pappas knä, hade du bajsat. In i duschen igen där du kräktes mer. När du väl satt i pappas knä igen, så kom det mer bajs….Vid den sista duschen, hade du nickat till – alltså nästan svimmat av. Din lilla kropp blev väl HELT slut av allt. Sonden hade åkt upp när du kräktes, så efter att du sovit i två timmar så fick en ssk sätta en ny…….varje ny sond, en gul pärla på ditt supersnöre……Det kommer bli långt Meja….

Jag och brorsan kom hit vid 17-tiden för ”byte för pappa och mig”. Först var du lite arg mot brorsan och putte bort honom, men efter ett tag var ni jättegoa mot varandra och klappade och kramade om varandra. Att se detta, ger oss ny kraft att fortsätta kämpa!

Fille sov ju förresten hos mormor och morfar natten till igår fredag. Igår fick han vara med mormor på jobbet, då hon bara hade några lektioner. Han hade varit helnöjd och varit jätteduktig under lektionerna och sedan varit med och ätit i bamba! 3 stora bitar ugnspannkaka, en herrans massa gurka och 2 knäckemackor med leverpastej på! Vart tar det vägen!? Han är ju så tunn….

Klockan är nu lite efter 22 och du somnade för bara några minuter sedan, vi släckte för rätt länge sedan men du har legat och myst! Älskade lilla Loppan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: