Sjuka barn

Skjuter lite på inlägget kring detta med olika hjälp från olika människor.

Istället blir det lite funderingar kring detta med sjuka barn. Direkt prinsessan blev sjuk, sa vi till henne och storebror att det är ovanligt att barn drabbas av allvarliga sjukdomar (fast då nästan ett barn per dag blir sjuk i bara olika former av cancer, så är det ju egentligen inte så ovanligt….). Hursom, ville ju inte att de skulle vara rädda för att även Filip skulle bli sjuk, eller att barn i deras närvaro skulle råka ut för elaka sjukdomar. Men när vi väl hamnat i cancervärlden, så träffade vi ju i princip enbart sjuka barn. Sjukhuset var ju vår värld och vårat hem. När Meja dog, så sa vi till Filip att det är ovanligt att barn dör. Efter att Meja dött, har vi varit på ytterligare en begravning av en liten kämpe – men då var inte Filip med, det var det sista han behövde…..I kontaktnätet finns nu många föräldrar som mist ett barn. Förstår ni vad jag menar? Det är ovanligt med sjuka barn säger vi, för att sedan vara omgivna av fantastiska kämpar. Det är jätteovanligt att barn dör….och nu är vi omgivna av familjer som mist. Men så här är det och så här kommer det vara –  nu är vi inne i barncancervärlden och vi kommer aldrig komma ur den. Jag hoppas ändå att vi lyckats med att få Filip att förstå att det vi gått och går igenom är långt ifrån vardag för de allra flesta…..Att han inte känner det som om vi lurat honom…..

För att förtydliga; vi har mött så otroligt många fina människor, alla dessa små kämpar och deras fina superhjältar till syskon och föräldrar. Vill inte vara utan dessa. Men ÅH vad jag önskar att jag mött dem alla i helt andra sammanhang.

 

28 april 2013

Inatt har du sovit riktigt gott Meja! Ett par blöjbyten och mediciner var allt som störde. Vid 9 vaknade du och sa ”Hej mamma, jag vill ha en puss” – gissa om mammahjärtat blev varmt!?

Doktorerna har varit inne och gett oss klartecken för att åka hem ÖVER NATT! De säger att de aldrig släppt hem oss om de inte tyckt det var okej. Vi kommer ha hjälp av hemsjukvården, då du (som vanligt…..) står på intravenös antibiotika. Pappa och brorsan kom och hämtade oss direkt efter att Filips gympa var slut. När vi satt i bilen hem sa Filip ”Meja, jag har verkligen SAKNAT dig”. Du sa då ”jag vill sticka hem till sjukhuset” – när vi kom hem var du ARG och vägrade ta av dig ytterkläderna….. Vi försöker förklara för brorsan att det inte är ”du” som pratar i vissa fall, utan att det är sjukdomen/smärtan/oron i kroppen som gör att  du reagerar på vissa sätt. När du väl lugnat ner dig, var det dags för vila. Pappa och du la er och du somnade fort. Det var dags för välling och när vi kopplade på den, så vaknade du……sen vääääägrade du somna om – så idag blev det en kvarts vila. Brorsan och jag fick förresten ta en tur tillbaks till sjukhuset, då de glömt skicka med oss medicinen mot din tarmbakterie (denna ger vi via sonden om jag inte skrivit det tidigare).

Du satt i soffan en stor del av dagen, men det är bättre än att sitta i en sjukhussäng! Sofia (som ju är din gudmor/fadder), kom med en alldeles nygräddad ost- och broccolipaj. Helt fantastiskt, då det går mycket tid för ”allt pyssel”. Precis när vi skulle äta kom 2 ssk från hemsjukvården, så det fick bli en paus i middagen. Filip blev lite ”speedad” och ville visa ALLT. De gav dig antibiotikan och det gick jättebra. Det är inte helt självklart att du är ”vän med cvk’n” även här hemma, men det var du. Fina, trygga prinsessa. När de var klara, så åt vi pajen (lite kall, men vad gjorde väl det…..) och du åt en hel del (jämfört med hur du ätit den sista tiden).

Innan läggdags, satt Filip och du NÄRA varandra och såg på Mumin. Fasen, det är ju såhär vi skulle ha det JÄMT……

I skrivandets skull är klockan 23.48 (pip)och pappa och jag är vakna och väntar på att hemsjukvården ska komma igen…. 

 

Annonser

2 thoughts on “Sjuka barn

  1. Tack för inbjudan till din blogg! Jag har suttit och läst ikapp allt du skrivit. Känner så väl igen det du skrev om flera Meja. Så kände vi också med Alfred, att han ”mognade” genom allt han gick igenom. Våra små saknade kämpar! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: