Risk för upprepning

Jag tänker så otroligt mycket. På allt som hände när Meja var sjuk. På allt som hänt efteråt. Jag pratar mycket. Jag skriver mycket. Blogg, mail, sms. Jag drömmer mycket. Jag har SVÅRT att ha reda på vad jag säger/skriver/drömmer till vem/vilka och var. Så ni får ta om det blir upprepningar. Det är en otäck känsla att inte riktigt ha ”kontroll”. Men jag hoppas att jag kan återta kommandot framöver. Tills dess är det bara att glida med…..

Nedan får ni läsa om en riktigt mysig mamma-dotter-förmiddag. Idag ett år senare tillbringade jag förmiddagen vid Mejas grav, tillsammans med en annan mamma som mist. Galet.

 

Söndag 19 maj 2013

Danmark vann gårdagens spektakel, Sverige kom på 14;e plats. Jag orkade inte titta klart, men kikade på aftonbladet.se inatt när jag var vaken.

Natten har varit lugn för dig, några blöjbyten och så guldmedcin vid 3.30. Jag sov sämre, då du kliade dig så mycket på magen igen – så jag har ”jagat dina händer” massa gånger. Men huvudsaken är att DU sover! Det blev lakansbyte även denna morgon, då blöjan läckt lite. Morgonvällingen fick du behålla idag, bra!

Vid 10 lånade vi en vagn och gick ut på en lång promenad som vi avslutade på lekplatsen där du gungade på alla gungor som fanns, åkte rutschkana (jag höll i dig hela vägen, men ändå!), gick balansgång, gick runt i sanden……så UNDERBART MEJA!!!! När vi kom in på avdelningen igen, stod vi och tittade på alla fiskar i akvariet – det gillar du! Just det, ute spanade vi in en massa fåglar och så stod vi längde och tittade på när två lekte med sina hundar. De kastade leksaker som hundarna SNABBT sprang och hämtade. Du skrattade så gott åt detta! Innan vi gick ut, ville du förresten ha springtävling. Du ger ALLT de stunder du orkar Meja. Du är min största idol!!!!

Innan lunch, satt vi inne i Villa Villerkullatältet och lekte och läste! Till lunch åt du ett par skedar med ris och sås – vi är glada för allt du äter! Sen blev det lite vila……

Fille hade fotbollsskola igen och efter den följde Elias med honom hem för att leka och äta lunch!

Senare kommer pappa och brorsan hit, Filip LÄNGTAR efter dig så mycket när ni inte setts på någon dag  – SYSKONKÄRLEK!

(Resten av dagen missade vi att skriva om…..)

IMG_1313IMG_1312

Hon är så söt när hon sover.....

Hon är så söt när hon sover…..

 

Annonser

4 thoughts on “Risk för upprepning

  1. Så märkligt och tydligt det blir. Att vi vet så lite. Att du den 19/5 står och gungar Meja. Visserligen dödsjuk, men säkert med hopp. Och ett år senare ses vi vid Mejas grav. Det får mig att undra. Vad händer nästa år? Ett år är så lång tid. Och kan rymma så mycket. Glädje som sorg. Det är tur att vi inte vet.
    Varm kram

    • Visst visste vi att hon hade en jätteallvarlig sjukdom, livshotande. Men vi hade bara ett mål i sikte. Ett slut på cancerresan. Så blev det inte. Ett år är lång tid, men samtidigt så otroligt kort. Som du skriver, det är tur att vi inte vet. Tack för att du var med hos Meja. Pratar ofta med henne om L och hennes familj som saknar henne så oerhört.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: