Råd när du möter sorg….

Vi märkte tidigt i sjukdomen vilka som vågade ”möta sjukdomen”. Detsamma gäller nu när vi kämpar med livet UTAN. Det finns inga rätt eller fel för hur man som medmänniska ska vara i en sådan här situation. Vi har givetvis pratat otroligt mycket kring hur omvärlden varit och är mot oss – det är liksom ofrånkomligt att inte prata om det stöd och uteblivet stöd vi fått/får. Kommer skriva ner några punkter/råd utifrån vad vi upplevt. Jag kommer skriva ”rakt”, inte linda in det jag vill ha fram. Är medveten om att det kan mottas på olika sätt – men jag har inte för avsikt att trampa någon på tårna, det hoppas jag alla vet.

  • Hör av dig. Vänta inte på att någon i stor sorg ringer tillbaks. Nöj dig inte med att prata in ett meddelande och säg ”hör av dig när det passar/du orkar”. Fortsätt ring, skicka sms, maila……
  • Gör saker. Nöj dig inte med att säga ”säg till vad jag kan hjälpa till med”. Orken till att dela ut uppgifter finns inte. Lämna matlådor, handla, klipp gräs, plantera växter, rensa ogräs, fyll på ev växande barns garderob, ta ev bil till besiktning etc etc. Tänk efter vilka vardagssysslor som du själv gör. Många är lätta att göra i ett vanligt liv, i ett liv i sorg kan det vara ett berg att bestiga.
  • De första två punkterna kan sammanfattas med ”det är inte tanken som räknas”. Visa att du tänker på de sörjande.
  • Vänta dig inte tack – orken att tacka ”på riktigt” finns inte.
  • Våga fråga. Gå inte runt och tro en massa saker. Tex gällande sjukhusbesök – våga fråga om du får hälsa på.
  • Bjud in de sörjande. En vacker dag orkar de umgås. Ta inget personligt. Men stäng inte ute genom att inte bjuda in.
  • Tro inte att du ska behöva komma med en massa kloka ord. Inga ord finns – det har jag skrivit mängder av gånger här. Men tystanden är värre. Det är lätt att känna sig ensam i sorgen – ensamheten blir större om omvärlden tystnar.
  • Våga blotta dig. ”Jag vet inte vad jag ska säga, men jag finns här” är en mening jag önskar fler vågat säga. Att inte nämna sorgen överhuvudtaget kan vara provocerande…..
  • Det är mer än okej att vara ledsen. Tro inte att du måste ”hålla ihop” i ett möte med den sörjande. Vänta dig däremot inte att bli tröstad eller att få ditt samvete lättat – det får du göra med någon annan.
  • Säg inte ”jag har inte hört av mig för det är för jobbigt”. För vem är det jobbigt?! De sörjande lever i detta varje andetag, varje sekund – för många i omvärlden rullar livet på som vanligt.
  • Bor du långt ifrån de sörjande? Inga avstånd är för långa för att höra av sig. Gör det du kan göra.

Som vanligt så väljer jag att inte läsa igenom vad jag skrivit – vet ju att jag då kommer försöka hitta bättre formuleringar. Sätter istället punkt för idag här och nu!

 

Söndag 23 juni 2013

Även idag vaknade du tidigt och även idag var det mamma som skulle vara hos dig…..vad har hänt med vår pappiga Meja!? Du och jag hängde i soffan ett tag och du fick en halv dos välling, den fick stanna kvar! Pappa och Fille kom upp vid 8.30-tiden. Tyvärr bestod förmiddagen av en hel del gnäll idag igen (mellan brorsan, pappa och mig). Ingen av oss VILL bråka – men just nu har vid det KÄMPIGT.

Vid lunch åkte pappa och Filip på en inhandlingsrunda – du somnade gott och sov ett par timmar.

Timmarna gick, tyvärr med mer bråk och skrik. Du är den som är på ett strålande humör…..

På eftermiddagen åt du några små kex och några skedar fil. Vid middagen åt du lite pasta- det är underbart när du sitter med vid bordet och ännu härligare när du äter lite mat.

Tyvärr har du inte bajsat på 3 dagar nu, så imorgon ger vi dig lite lactulos.

Innan middagen var pappa förresten ute på en springtur och jag tog mig därefter en snabb promenad (eller power walk som det så fint heter på engelska….).

När det var läggdags, la du och pappa er och jag la mig hos brorsan. Tyvärr blev du då väldigt arg och ledsen och jag hörde dig ropa efter ”MAMMI…..”. När Filip väl somnat, så fann jag pappa och dig sittandes i soffan. Du och jag gjorde ett nytt försök – efter lite pratande och tvinnande så somnade du gott.

Nu har vi nyss kopplat på välling, ett fullt mål. Vi hoppas det gårbra…..

Imorgon ska ju Fille till förskolan igen, skönt och bra för honom. Det är UNDERBART att vi alla är hemma – men den bakomliggande oron och ovetskapen om framtiden, gör att det blir många konflikter här…….Så det blir gott för brorsan att få komma iväg imorgon och ”bara vara Filip”…..

 

Annonser

20 thoughts on “Råd när du möter sorg….

  1. Så himla bra lista! Bra för oss alla att få påminnelse eftersom vi som inte är mitt i sorgen omöjligt kan begripa hur det är att befinna sig just där.

  2. I can’t begin to imagine how hard it has been for you. Or rather I can begin to and it is awful. The way you write about it is so open, honest and useful. I wish I knew something to say that could help make it less awful. But just know that I will always remember Meja(even though I only met her a few times) and the kindness you showed me when the girls were tiny and took me along to a meet up of the Magplasket group.

  3. Jag känner dig inte Maria men en gång i tiden anställde jag din man. Jag har följt er osannolika kamp lite från sidan och bara hört av mig lite försiktigt till Micke, lite rädd för att tränga mig på. Inte riktigt mitt karaktärsdrag i vanliga fall, men detta är inget vanligt fall och jag ingår inte i er inre krets. Jag uppskattar dina råd och tips väldigt mycket. Det var precis vad vi behöver höra. Det finns tyvärr fler i er situation i min närhet men du är den första som säger det som ska sägas. Det ska du ha all heder för. Johan

    • Tack Johan. Inre eller yttre krets spelar ingen roll i sådana här situationer. All omtanke är så värdefull. Jag älskar när folk ”tränger sig på”, så får jag själv ta beslutet om jag kan/vill/orkar just då. Uppskattar dina fina ord.

  4. Så sanna ord. Vi har oxå en Meja, men än är hon med oss och jag hoppas att hon så förblir. Jag beklagar er sorg och hatar denna skitsjukdom! Jag undrar om jag får dela länken till din blogg i min?
    kramar & styrka till er alla

    (finest.se/ina)

  5. Klokt & rakt!
    Kände igen mig i allt och kunde skrivit det själv.. Miste mitt första barn nov 2007..
    Tänker på er familj och på er ängel Meja!

  6. Kan inte förstå den sorg ni får genomlida, den saknad ni har efter Meja:(
    vad är det för mening med att små barn ska få drabbas på detta sättet, livet är bra orättvist…
    fast jag inte känner er så tänker jag på er, och på lilla Meja…..

  7. Hej! Jag har en flicka som fortfarande kämpar med sin cancer. Vi har förlorat flera som vi trodde var nära vänner under denna vidriga resa. Jag har verkligen försökt vara rak och kommunicera allt det du har på din lista så ingen ska behöva undra, men i vissa fall så får man inse att alla inte har den empati och styrka som krävs att vara en vän när det blåser och stormar. Nära vänner sviker och drar sig undan och struntar i en. Det gör ont, men mitt fokus måste vara på mina barn och den jävla cancerkampen. Sen känner jag även att när en dörr stängs så öppnas en annan. Andra personer som man inte trodde var vänner visar sig vara just det. Jag hoppas att ni också har sådana oväntade vänner. Tack för att du delar med dig och skönt att se att jag inte är ensam om att tycka att den som har det svårt inte ska behöva vara den som hör av sig, håller kontakt, delegerar och ber om hjälp! /Anna

    • Tack för dina kommentar Anna. Kämpa på i er kamp. Jag hoppas innerligt att ni är på vinnarsidan i behandlingen och att er dotter mår så bra hon kan!!!! Som jag skrev i ett inlägg, så har oväntade vänner dykt upp vilket är helt fantastiskt! Varm kram

  8. Bra, korta och konkreta råd.
    Jag lever med cancer och har både bra/dåliga erfarenheter av människor som ”hanterar” min sjukdom.
    Du skriver väldigt bra!
    Kramar,
    Linus

  9. Så sanna ord…borde dela din länk till
    så många i min omgivning…men orkar inte med dem, orkar inte ta ansvar för att de ska må mindre dåligt av min sorg…min dag är ju lika fylld av tomrummet ändå…

    Vakuum
    är ett bra ord
    för sorg.
    Vakuum-förpackad.
    Helt synlig för alla
    att bli granskad
    och bedömd av
    men själv helt utestängd
    från omvärlden
    och helt utan syre.

    Mina rop eller ens
    mina tysta viskningar
    hörs inte och
    alla utbrytnings-
    försök ses som
    direkt farliga
    för min hållbarhet.

    Jag ska bara
    ligga kvar
    på min nya hylla
    märkt med
    diverse stämplar
    och texten
    ”Farligt gods”
    /Frida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: