Så ofta jag tänker på vad Filip gått och går igenom…..

Förra året denna dag var en tuff dag stundtals. Filip hade kommit hem från semester – veckor då han kunnat ”glömma”. Nu var han tillbaks i livet att åka till och från sjukhus, få ”nöja” sig med den förälder som var hemma, få se syrran ha ont, få se en massa slangar, mediciner, SJUKHUS. Vet att jag skrivit om detta förut, men det kommer hugg i hjärtat inemellan……speciella hugg bland de andra huggen om ni förstår……

 

Onsdag 31 juli 2013

Natten hade varit något bättre för er, men långt ifrån en skönhetssömn…..Ditt crp ligger idag på 230, inte kul att det blivit sämre igen! Totalvita på 2,0 – hoppas att det kommer lite neutrofila SNART som kan börja jobba! En kirurg hade varit här på fm och tittat på peg’en – men den behövde inte släppas på mer. Någon mer ska komma och se om den ska tejpas på något speciellt sätt (?). Pappa och du hade tvättat peg’en efteråt, du är en KÄMPE Meja!!!! Då du hade vaknat redan vid 6-tiden, så hade du somnat rätt tidigt och sovit i 2 timmar. Filip sov till 10.15 hemma – men han kom i säng rätt sent då vid var hos fam Onsbacke och fick middag. När han och jag kom hem därifrån, gick vi på snigeljakt och sedan blev det dusch och kvällsmat i fomr av några ”gallrade morötter” från trädgårdslandet.

Innan prinsen och jag kom till er idag, så hade vi en TUFF förmiddag……nu ska han ”skolas in i detta livet igen”, efter att ha fått ”bara vara Filip” uppe hos mormor och morfar på landet. Han blev så ARG så ARG över något, fråga mig inte vad – det vet han nog inte själv. Men det tog lång tid innan allt blev bra igen tyvärr. När allt lugnat sig, träffade vi Johanna, Nora och Stina. Planen var att åka till Liseberg en sväng, men väl där var det helt fullt på parkeringen. Detta + att det kom kolsvarta moln på himlen, gjorde att vi ändrade planerna och åkte till Bushuset. Brorsan var blöt av svett när vi åkte därifrån…….På vägen hit, pratade vi om att det skulle bli en kort stund på sjukhuset idag – så att han och pappa skulle hinna leka lite hemma. Men så blev det inte när han väl kom hit, då ”skulle han bara…..” När klockan var jättemycket och det verkligen var läge att åka, så blev det struligt igen så det slutade med att pappa fick lyfta in honom i hissen medans han GRÄT och sträckte armarna mot mig……då hade vi sagt hejdå jag vet inte hur länge, men det blev liksom ”aldrig bra”. Det är TUFFT för honom att säga hejdå……Som väl var, hade det blivit bra när de väl kom till bilen. Det är inget lätt liv vi lever i vår familj nu Mejis…….

Du och jag satte oss och kollade lite på film, men så märkte vi att blöjan läckt ”uppåt”, så det fick bli tvätt av peg igen. Fick även tejpa om cvk’n. Du var, som alltid, fantastisk. Sen blev det en skype med mormor och morfar och du var på ett riktigt bushumör!

När det var dags att sova, blev du så stånkig och när jag frågade dig och vi skulle fråga sköterskan om du kunde få morfin, så sa du ”ja” – då vet man att du har ont…….När du väl fått morfinet, somnade du gott. Nu har du nyss fått paracetamol, en timme innan hade du 38,1…..måtte det vända neråt snart älskling!!!!!

Fille och pappa åkte förresten ”förbi” Liseberg en sväng – de hade åkt 7-8 attraktioner och vunnit en STOR Geisha!!!!

Nu hoppas vi på en skaplig natt här prinsessan – du är vår hjälte!!!!

Jag älskar dig, Fille och pappa oändligt!!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: