Boooom – så slår den till……

…….käftsmällen som kommer titt som tätt. Eller nu ljuger jag, ibland kommer den som ett slag i magen. Insikten av att Meja är BORTA. Jag vet det så väl. Jag var där. Alla månader. Var med i berg- och dalbanan (fast jag inte gillar att åka……). Satt bredvid henne när hon/respiratorn andades sitt sista andetag. Vi la henne i kistan själva. Vi sänkte ner kistan i graven. Ja ni vet allt det där, ni har läst om allt. Jag V E T att hon är död och aldrig kommer tillbaks………men ändå, så säger det booooom inemellan. Idag är en sådan dag. Sommarens sista inbokade lilla tripp är över. Alla saker vi haft inbokade och sett fram emot är över. Ni vet hur det känns. När semestern är över och man tänker ”Jaha, det var det – nu kör vi tills nästa”. Men nu är det så mycket värre…… för hur mycket vi än kör på och kämpar på, så kommer hon ALDRIG tillbaka. Aldrigheten…….

Jag inser att dessa käftsmällar kommer komma för alltid. Men jag hoppas att de kommer bli lättare att ta emot. Fick ett meddelande av en annan mamma, som ligger 2-3 år ”före oss”,  förut. Hon skrev att de inte kommer lika ofta. Det ger mig hopp.

Vi hade en fin dag i Kalmar igår förresten. Anders utförde sin första Iron Man på en sjukt bra tid. Vi hejade allt vad vi kunde och fyllde däremellan på med mat och glass – ni vet, det är en TUFF tävling 😉

 

 

Lördag 17 augusti 2013

Nattbesöket gick fint och efter det sov du GOTT bredvid pappa – ni hade legat NÄRA varandra. Jag sov bredvid brorsan och gick in till dig en stund innan 8 när du ropade. Du varpå ett strålande humör och när jag frågade om du legat nära pappa sa du ”ja och han kramade mig så”……..

När ssk kom, gick jag in till Fille igen så han inte skulle vakna och där låg jag till 9.10 då han slog upp sina vackra ögon.

Vi åt frukost, du åt lite Libabröd och tidigare några skedar yoghurt och efter det åkte brorsan och jag och köpte ett par jeans till mig och kalsonger till honom och trosor till dig. Ni växer så det knakar!!!! På vägen hem köpte vi med hamburgare och du åt 3 små bett på den. Du blev så glad över trosorna, givetvis några med mumin på!

Gav dig en hel påse movixol idag då det ju bara kom lite lite bajs igår – hoppas att det börjar hända något snart, att magen ”blir som den ska vara” (det har den ju inte varit sedan du blev sjuk, men nu är det inte alls i form…..).

Pappa och Filip åkte iväg på fotboll, IFK-Elfsborg, vid 15-tiden – fick senare en bild på en STOR popcornburk, såg knappt Fille bakom den 😉

Ssk kom och avlöstes sedan av mormor och morfar. Du ville först inte gå ut, men ändrade dig och tror inte att du ångrade dig; du sprutade ner mormor och mig med vattengevär! Så lekte vi kurragömma med mormor och morfar. Du var ute en timme nästan – skönt! Sen åt du LITE yoghurt och lite bröd samtidigt som du fick välling.

När pappa och Fille kom hem, stack de ut på en cykeltur direkt!

Tyvärr blev slutet av denna annars så fina dag (både gällande oss och väder) jobbig, då du blev så där ledsen/arg/orolig som du blir ibland – och det höll i sig länge tyvärr. Pappa och jag tog beslutet att ge dig oxynorm, men då jag missade att stänga klämman på peg’en så sprutade det ut och vi vågade inte ha i mer. Till SLUT blev allt bra iallafall, men det blev ingen tvätt och vridning av peg vilket ju egentligen inte alls är bra…..

Ni somnade sent bägge två – våra hjältar, fasen vad ni KÄMPAR!!!!

VI ÄLSKAR ER MEST AV ALLT!!!!!

 

Annonser

14 thoughts on “Boooom – så slår den till……

  1. Âh, gull. Situationen är sâ helt knäpp. Ringer dig imorgon och önskar dig och dina fina en god natt efter alla upptâg.
    F har haft Meja i tankar och ord hela helgen, ja Filip med – Pink Lady-sticker i pannan och pratade om dem bâda och hur ju ocksâ lillkusin Meja ju verkligen är tokig för hon satte ju till och med klistermärken i pannan pâ doktorn. (För övrigt fâr du hälsa F och tacka â hennes vägnar för bästa potatisreceptet, du vet mosat, med smör och tillplattat… ingen potatis ätes numer pâ annat sätt). PUSS

  2. Finner inga stärkande eller värmande ord idag vännen.. Skickar bara en styrkekram och ett hopp om att morgondagen blir lättare. Glad att vi sågs förra veckan ❤️! Kram

  3. Känner igen så! Och hör samma sak från flera som mist. Tomheten kommer med så full kraft att man hisnar efter varje bra stund. Vi får försöka lära oss att åka med i berg-och-dalbanan. Tillsammans!
    Varm kram

  4. Aldrigheten…. vilket bra men hemskt ord när något är oåterkalleligt. Likväl är det jävligt smärtsamt när det där boomet träffar oss, när vi tillåter oss att låta det ta plats inom oss. Som du så naket beskriver. Men det finns ingen annan väg, varken ovan eller under i alla fall tidvis och bitvis. Men kanske det hjälper oss vidare på sikt när det svåraste hänt…. Tänker på er, på dig Maria, så ofta❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: