Visst är det väl länge tills Meja dör?

Idag för ett år sedan frågade Filip mig den frågan; Mamma, visst är det väl länge tills Meja dör? Vi sa aldrig till Filip att risken fanns att Meja skulle dö. Vi sa ungefär som ”hade Meja inte fått mediciner, då hade hon dött – att det är en allvarlig sjukdom” etc. När det var skarpt läge, då sa vi såklart som det var. Önskar så att svaret på Filles fråga skulle blivit JA, men det kom att bli 3 månader och 3 dagar……

Vår älskade prins. Jag är så imponerad av att han, trots allt, är som han är. Alltsom oftast glad. Intresserad av att göra saker. Älskar sin fotboll. Idag var det första fotbollsträningen för säsongen för hans del. Riktigt roligt, ett stort gäng var de idag! Just i detta nu byggs det koja här och det ”smygs” – Fille och grannen Siri smyger på Micke och mig…..de gömmer sig bakom varsitt paraply…..

 

Fredag 23 augusti 2013

Du bajsade en gång till inatt, men sköterskan bytte på dig snabbt och smidigt. Du har sovit gott och vaknade vid 8 på ett strålande humör!

Efter morgonmedicinerna, så lekte vi lite kurragömma och efter det tog jag mig en dusch. Så tog vi en promenad till köket, men du ville inte ha något att äta. Dagens värden; Crp 99, Hb 94, Lpk <0.1, Tpk 45, Neutrofila <0.1

Nu väntar vi på att pumpar med vanco ska komma, så att HSV kan ge dig det mellan 14-16 och meronem direkt efter. Så behöver vi inte vara tillbaks på sjukhuset förrän kl 22 om vi vill. En av doktorerna ska komma in innan vi får gå hem och så måste såklart pappa och Fille komma och hämta oss!

Vid 10.30 blev vi upphämtade. Pappa fick skynda på Filip med frukost lite och det är inte det lättaste 😉 De hade haft en fin morgon hemma, skönt.

När vi väl var hemma, alltså ALLA FYRA, så blev det först lite ipad för både dig och brorsan. Så åt vi lite lunch bestående av omelett och då körde det ihop sig lite för Filip. Han ville inte ha vitpeppar på sin…….Men det var liksom bara en anledning att få ur all frustration han har inne i sin kropp och kloka hjärna…….

Efter lunchen åkte Filip och jag ner till centrum för att hämta cirkusbiljetter som jag vunnit. I bilen ner till centrum, så frågade han mig ”Visst är det väl länge tills Meja dör?”. Vad svarar man på den frågan!? Detta är en MARDRÖM UTAN DESS LIKE. Den psykiska pressen/stressen som är på oss dygnet runt är så enormt stor och svår att förstå för någon som inte varit med om det. Det gör att vi inte fungerar som vi ska fysiskt heller. Vi sover inte så särskilt bra, vare sig på sjukhuset eller hemma. Ibland är det en kamp bara att orka gå……..

Medans vi var nere i centrum hade pappa och du haft det bra – ni hade varit GULDLETARE!!!!! Ni hade hittat massor av guld med hjälp av era ficklampor! Precis när brorsan och jag kom hem, hade ni satt på er ytterkläder för att gå ut och leka. Brorsan följde med direkt och ni två lekte på trädäcket tillsammans. Som vanligt är ni helt fantastiska mot varandra!!!!! Så var du uppe på studsmattan och hoppade med pappa och du ville hoppa jättehögt sa du!

Klockan 16 kom sköterskorna och kopplade bort din boll med vancomyosinet. Då passade pappa och Fille på att ta en liten cykeltur.

Vid 18, körde brorsan och jag in dig och pappa till sjukhuset. Väl där, fick ni besked att vi nu är röda igen – dvs isolerade pga att du har klostridier i tarmen igen. Som vanligt så innebär det att vi inte får lämna rummet, inte ens pappa eller jag. Segt segt, men bra ”träning” inför kommande isolering…….Som vanligt var det kvällskontroller och de såg bra ut. Pappa bad sköterskan om morfin, alltså inte till honom utan till dig 😉 Detta för att peg’en ju är rätt ”ful”, infekterad, och då gör det ont när den ska tvättas och vridas.

Fille och jag åkte efter att vi släppt er till Liseberg en sväng, mormor och morfar hängde på. Brorsan var så LYCKLIG! Han ville bara åka med mormor och morfar……det enda jag fick åka var Hisningen, för den vågade varken mormor eller morfar sig upp i! Så åkte jag med i Skepp o’ skoj också förresten. Så blev det plättar till kvällsmat, hans nya grej på Liseberg……

Tyvärr körde det ihop sig lite för Filip när vi väl var hemma igen – tufft. Jag har gråtit många tårar ikväll prinsessan.

IMG_2010

IMG_2017

En stor plätt och en blundande mamma……

 

Annonser

2 thoughts on “Visst är det väl länge tills Meja dör?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: