Dessa syskon

Skulle kunna skriva dagliga inlägg om Filip och alla andra syskon som mist. Så fantastiska de alla är. Så stora de tvingats bli. Vilken enorm förlust de alltid kommer bära med sig. Igår hade Filip en lite tuff kväll och läggning. Men det är ju så, hur bra han är på att prata om hur mycket han längtar efter Meja – så sipprar det ”igenom” på fel sätt ibland. Såklart. Så är det för oss alla. När han väl somnat igår, så satt Micke och jag inne hos honom och bara tittade på den sovande skönheten ett tag. Jag sa då till Micke; ”Tänk om vi vore hälften så kloka som Filip är”. Går sedan in på en mistväns blogg och läser ett nyskrivet inlägg som slutar med nedanstående;

”Så älskade lillasyster:
Sluta aldrig med att vara så fantastik klok!
Utan dig vore jag ingenting!
Jag säger det nog alldeles för sällan, finaste lilla Allan brallan.”

Storasyskon, småsyskon, ”mellansyskon” – så älskade ni alla är, vilken otrolig hjälp ni är till era föräldrar. Som Camilla skrivit ovan – utan er vore vi föräldrar ingenting!

 

 

Söndag 6 oktober 2013 (dagens dagboksinlägg är skrivet av Micke från början till slut)

En rekordnatt! Du har bara vaknat en gång, kl 2, för att kräkas. Sen har du sovit gott och vaknade inte förrän 8.20, härligt! Kl 2, efter att du somnat om, var jag så hungrig att jag fick gå till köket och dricka mjölk och äta ost. Gårdagens dåliga matintag tog ut sin rätt.

Förmiddagen gick till kontroller, dusch av mig och dig + lite välling. Pratade länge med en av doktorerna också om vad vi kan förvänta oss i tid innan dina värden är ”normala”. Minst 2 månader efter transplantation trodde hon, så det är tålamod som gäller. Hon är dock väldigt nöjd med händelseförloppet för dig efter att du var så dålig för ett par veckor sedan. Sköterskan (som är van vid transplantationer) sa detsamma, så det är skönt med en liten positiv boost för oss alla.

Strax efter klockan 12 kom vi ut på en promenad du och jag. Vi hann gå i ca 20 minuter innan du somnade 😉 Jag väckte dig och frågade om du ville gå lite till och sova eller gå direkt in. Du valde det första alternativet, så vi var ute i totalt ca 40 minuter. Väl inne sov du till 15.30 då jag väckte dig för mamma och Filip dök upp. Vi hade bokat lekterapin så vi stack ner och var där nere i nästan 1,5 timme. Du får ju inte vara där när andra barn är där, så vi får boka upp oss när där är stängt. Lyxigt att ha hela stället för oss själva!!!!! Detta var den första familjeaktiviteten vi gjort på mycket mycket länge. Helt underbart! Filip är helt fantastisk med dig. Han busar, skojar och pratar med dig men låter dig styra hela tiden. Han är enorm på att känna av hur du mår och vad du vill. Han är SuperFilip helt enkelt! Tillbaka uppe på rummet så åt jag, mamma och han pizza. Du kollade på film i min telefon. Det blev en fin söndag för oss alla. Filip hade senare sagt till mamma att det var supermysigt att vara hos dig. På förmiddagen var han iväg på fotbollsskola som vanligt förresten!

Du var på ett härligt humör på kvällen och busade, dansade i sängen och skojade med mig. När jag kissade så tittade du på mig och sa plötsligt ”RUUUMPA” och så skrattade du högt! Härligt att se dig glad och aktiv prinsessan! Även om du skrattar åt min rumpa 😉 

Innan du somnade läste vi flera böcker och du avslutade med att ligga och prata för dig själv som du ibland gjorde innan du blev sjuk.

Tack för en riktigt fin dag prinsessan och tack till resten av familjen för en fin dag! Älskar er alla!!!!!

IMG_4645

Ett suddigt Mejapaket!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: