Hemma på permis!!!!!

Dagens dagboksinlägg är så fullt av hopp, vi fick vara hemma några timmar. Känner som flera av er kommenterat, ”kom igen Meja – du kommer klara detta”. Men så är det ju inte, det vet ni och det vet defintitivt jag. Funderar faktiskt kring  hur jag kommer känna med allt efter den 26 november. Kommer jag fortsätta skriva här?! Har tagit upp ämnet tidigare, jag vet. Men ju närmre datumet, det värsta datumet i mitt liv, vi kommer – desto mer känner jag att jag nog kommer ha ett behov av att fortsätta skriva. Hur årsdagen kommer kännas vet jag inte. Meja är ju borta och kommer aldrig mer igen. Men när årsdagen kommer, kommer det kännas som om jag förlorar henne igen om jag slutar skriva!? Bah, detta blev ett väldigt flummigt inlägg känner jag……..Men som jag tidigare skrivit; att varje dag sitta ner och skriva om/till/kring vår älskade prinsessa är en otroligt bra bearbetning och en fin stund med Meja. Det här är ett så bra sätt för mig att få ur mig massor; jag kan säga/skriva vad jag vill och precis hur mycket jag vill – läsaren väljer själv om han/hon (jag är ledsen, hen är inget ord som är bekvämt för mig att säga/skriva) vill läsa.

När jag träffade en mistmamma för ett tag sedan, som förlorade för 3 år sedan så skrev hon efteråt till mig  något i stil med ”vad skönt det var att träffa dig och få prata om I. För det är inte så många som gör det längre”. Jag känner nästan lite panik över att detta förmodligen kommer bli verklighet även för oss. Och sorg. Som jag nämnt innan, så är det många redan nu (och från den dagen hon dog) som knappt nämner Meja – men nu handlar det ju om rädslan att säga fel, att inte veta vad man ska säga etc etc. Men framöver kommer fler tystna av den enkla anledningen att tiden går. För det gör den. Jag klandrar ingen, jag inser att Meja kommer blekna för många – hur hon var, hur hon lät, vad hon sa etc etc. Men för oss kommer hon alltid finnas NÄRA. Sorgen kommer ändra karaktär, men hon kommer alltid vara NÄRA. Vi kommer alltid prata om henne – det är jag helt säker på. Även om vi inte är 4 vid middagsbordet, så är vi 4 i familjen.

Bah, säger jag igen – snurrar bara in mig och mer känner jag. Detta kommer bli ett av de inlägg som kategoriseras som ”mina tankar, som kan vara ytterst svårbegripliga”. Sätter punkt och säger godnatt.

 

 

Måndag 7 oktober 2013

Pappa och du hade en bra natt här hjärtat – du hade kräkts och bajsat vid ett tillfälle, men i övrigt sovit gott. Det är en duschfri dag idag, men du hade haft en kämpig morgon ändå då det kliade otroligt mycket på dig. Till slut fick du Tavegyl. Du hade försökt kräkas några gånger, men det kom inte så mycket.

Jag lämnade Fille på förskolan vid 9.30 och sedan ägnade jag mig åt att städa hans rum……4 stoooora påsar med skräp…..sorry Filip, när du är större och läser detta, hoppas jag att du kan förlåta mig.

Jag kom hit 12.30 och en halvtimme senare kom en ögonläkare upp. Din synnerv på vänster öga är svullen, men man vet inte varför. CT’n visade ju inget som kunde förklara detta. Du får kortison mot illamående och man hoppas att det tar även detta! De kommer åter på torsdag igen. Du är så jäkla duktig Meja, du sitter helt still när de lyser med sina instrument rakt in i ögat på dig. När de var klara fick vi åka hem en stund!!!!! Tror inte vi skrev igår att det kanske skulle bli så idag!? Det var därför jag städade Filles rum noga idag – övriga huset har jag redan tagit. Innan vi åkte, tog sköterskan ur venportnålen – en slang mindre!!!!! Du vägrade ta på dig dina egna kläder, så du fick åka hem i stora sjukhuskläder….

Väl hemma gick pappa och du runt och spanade lite (han bar dig), innan det var dags att sova. Du somnade FORT bredvid mig och sov i en och en halv timme. Pappa gav sig ut på en löptur och hämtade sedan brorsan. GISSA om Filip blev glad när han fick höra att du var hemma……!?!?! När du vaknade var du småledsen och ”orolig”. Jag frågade om du mådde illa? Nej. Ont? Nej. Är det konstigt att vara hemma Meja? Ja. Tror att sista gången du var hemma var den 20 augusti, så det är inte konstigt om det känns konstigt……

Du ville inte gå något alls hemma, ”det är svårt att gå” som du säger. Tvingade dig absolut inte idag då det var mer än nog för dig med miljöombytet. Det blev lite kaotiskt när vi övriga skulle äta – det blir svårt för Filip. Du satt i pappas knä i soffan och han och jag skulle äta i köket………det slutade med att vi satte oss i vardagsrummet alla 4. ”Regler” får stryka på foten. Det gör inte ett dugg i detta läget. Allt lugnade sig till slut och ni fick en stund bredvid varandra i soffan.

Vid 18.30 ca var du och jag tillbaks här på sjukhuset och kvällskontrollerna blev TUFFA – du var nog trött och omtumlad av dagens händelse, att ha varit hemma.

Du fick lite välling, som du fick behålla och även blodtrycksmedicinen. Blodtrycket togs en timme efter, det hade gått ner något men inte mycket. Undertrycket var på 88.

Ditt humör blev bättre och bättre under kvällen här och du hamnade till slut på ”topp” och vi hade en härlig kväll fram tills 21.45 då du somnade! Du besvärades dock en del av klåda och att du ”ömsar skinn” lite här och var på kroppen och du har flera naglar som är på väg att ramla av.

Du sover så gott nu. Du har ingen syrgas, men syresätter dig BRA! 97% och 117 i puls i skrivandets stund!

En bra sköterska har vi inatt också – så alla förutsättningar finns för att det ska bli en skaplig natt!

Du somnade förresten utan snutte förut! ”Originalet” var i tvätten och du ville inte ha någon ersättare (de är ju likadana, men det är bara originalet som är perfekt sliten…….) Första gången i ditt liv du somnade utan!

Älskar dig Loppan!!!!

Middagsvila i pappas och mammas säng - EVIGHETER sedan,

Middagsvila i pappas och mammas säng – EVIGHETER sedan,

Mys med brorsan i soffan - evigheter sedan......

Mys med brorsan i soffan – evigheter sedan……

Bild skickades i mms till Micke. För er som inte varit i närheten av denna lilla apparat; översta siffran syresättning, nedre puls.

Bild skickades i mms till Micke. För er som inte varit i närheten av denna lilla apparat; översta siffran syresättning, nedre puls.

Annonser

12 thoughts on “Hemma på permis!!!!!

  1. Följer din blogg dagligen, så otroligt sorgligt och orättvist. Era barn är så fina och Meja verkar vara en sådan kämpe. Så ofattbart att hon från dessa bilderna bara har lite mindre än 2 månader kvar att leva….kan inte förstå, hon som trots allt verkar göra så många framsteg. Fuck Cancer!!! All styrka till dig du fina mamma och till er fina familj

  2. Fina Maria.. Självklart kommer ni alltid att prata om Meja och minnas henne! Hon är ert barn. Filips syster. Även om hon inte lever längre. Förstår din oro över att hon skall ”glömmas bort” allt eftersom tiden går. Har ingen aning om hur folk resonerar eller tänker kring detta, men för mig kommer ni alltid att vara en familj bestående av mamma, pappa, storebror och lillasyster. Tack igen och igen för att du delar dina tankar och känslor på din fantastiska blogg! Kärlek och fortsatt styrka till er fina familj ❤️.

  3. Hej! Jag vill bara skriva att du skriver oerhört starkt och gripande om det ofattbara!Så klokt och berörande kring det som är alla föräldrars mardröm.Tack för att du orkar att delge oss av dina tankar och känslor.All styrka!

  4. Tack vare dig och din blogg, tack vare Meja, får du mig och säkert många fler av dina läsare att leva lite mer i nuet, att ge våra barn en extra kram, att inte ta något för givet. Tack vare dig och tack vare Meja, Meja gör fortfarande skillnad. Och hon finns nära dig hela tiden, jag tror på ett liv efter döden, ni hör ihop alla fyra ❤️ Tack för dina fina texter

  5. Hej hela fina familjen,
    Det finns ett gammalt Afrikanskt talesätt som säger att en människa lever i 400 år. Så länge man minns, tänker, talar och berättar om henne finns hon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: