Blodvärden och oro

För några veckor sedan gick Micke iväg för att lämna blod. Han har inte varit blodgivare innan. Efter de otaliga påsar med blod, trombocyter och blodplasma fick var beslutet att bli blodgivare inte så svårt. Dock har han inte kommit iväg tidigare, han har behövt blodet/kraften själv fram. Men så gick han iväg som sagt var…….de hade rätt lite att göra just då, så de analyserade blodprovet direkt. Så sa de ”du får inte lämna blod, du har för lågt blodvärde (alltså hb)”. Klump i magen. Dåliga blodstatus för oss är lika med allvarlig sjukdom. Långt där inne visste vi bägge att det tillhör ovanligheterna att det beror på något malignt, men såklart så hamnade vi lätt ”där”. Vi vet också bägge två att det inte är någon genetisk sjukdom och ”oddsen” att det skulle vara något allvarligt är små. Några slags gränser borde det väl finnas vad man ska behöva gå igenom (fast det vet vi att det inte gör, men det får bli ett annat kapitel…..). Han tog sig iväg till vårdcentralen för att ta blodprover och det var långa dagars väntan på svar. Fredag eftermiddag ringde läkaren och sa att övriga blodvärden var jättebra, men att hb är lågt – så förmodligen har Micke ett lågt hb utan att det är något konstigt. Pustade ut bägge två såklart. Jag har så många gånger skrivit att det värsta har hänt. Men det kan såklart bli värre – att något allvarligt händer Micke, Filip eller någon annan nära………

Nu är det dags för kvällsläsning med en grabb som har ytterligare 3 lösa tänder. Tuppen, tandfén, tuppfén, tandtuppen har mycket att göra här (”trogna läsare” förstår – övriga får läsa sig bakåt i bloggen.)…….Fast vi behöver nog inte ropa på honom/henne ännu – de tidigare lösa tänderna har ju varit lösa ett par månader innan de trillat ur……

 

Onsdag 23 oktober 2013

6.30 hade du vaknat och bajsat. Pappa hade fixat en blöja och du hade precis somnat om innan sköterskan kom och väckte er. Det hade varit kontroller direkt och sen lyfte pappa in dig i duschen för en hibiscrubdusch. Du hade, som vanligt, varit superduktig och ni hade gjort det hela ganska snabbt! Ni hade hunnit med en mysstund i fåtöljen innan det var dags att gå till plan 1 och magnetröntgen. Pappa berättade att du ”visste precis vad som var på gång”, men trots det var du väldigt lugn. Pappa satte på dig en fuktkammare och så fick du sovmedicinen när du satt i hans knä. Det är en känsla som varken pappa eller jag någonsin kommer tycka känns okej. Varje gång du somnar och ligger helt ”hjälplös”…….detta är något som de flesta föräldrar är med om kanske en gång – vi har inte ens koll på hur många gånger vi sövt dig…….Vi vet att alla sövningar och undersökningar görs för att du ska bli frisk, men det känns i både själ och hjärta att lämna dig…..

Nu är klockan 11.30 och jag kom hit direkt efter att jag lämnat Fille. Vi sitter nu och väntar på att få gå upp till dig…..

12.30 ca blev vi uppringda och återigen fick vi ta på oss snygga rockar och mössor och gå in till operationssalen där du fick vakna. Du sov i dryga timmen och du syresatte dig rätt dåligt. Du ville bli buren ner av pappa, så det gjorde han såklart trots att du var rätt ”groggy”. 2 pers från operation körde ner sängen och när vi om ner var saturationen bättre (95%). Det var blod runt knappen (alltså den som går in i magen….) och på skjortan – förhoppningsvis är det från ”insticket”. Pappa sitter bredvid dig nu, då du inte vill att jag ska vara hos dig. De satte förresten cvk’n och venporten på samma sida, så nu har du bägge på vänster sida.

Idag förresten är det en artikel i gp om biverkningar av aciklovir – den virusmedicinen du får……Usch, vill inte ens tänka på alla sena biverkningar du kan tänkas att få av alla olika mediciner du fått dessa månader älskling. Men steg för steg, blir det några – så tar vi det då…..

Dagens värden är; hb 99, LPK 5.0 (+0.1), TPK 32, neutrofila 4.6 (+0.1).

Pappa stannade hos dig och din eftermiddag och kväll hade varit riktigt kämpig och du ville ”hoppa” mellan olika saker hela tiden. Detta gjorde att du varit ledsen ganska mycket och detta i kombination med att du har väldigt jobbigt att kissa…….Vi tycker så synd om dig då du verkar ha riktigt ont!

Precis innan du somnade, hade du sagt till pappa att du hade ont i dina ben vilket gjorde honom LIVRÄDD! Vi hoppas innerligt att det finns en förklaring till detta då det var med dina ben allt startade. Citerar pappa ”Fy fan säger jag. NÄR ska du/vi få chansen till att få slappna av en liten, liten stund?!!?”.

Tack för ännu en fin dag älskade prinsessa!!!!

Ännu ett uppvak.......personalen på narkos kände dig väl vid detta laget och har lagt snutten där den ska vara......

Ännu ett uppvak…….personalen på narkos kände dig väl vid detta laget och har lagt snutten där den ska vara……

Annonser

One thought on “Blodvärden och oro

  1. Ush vad hemskt allting är, att behöva se sitt barn vara så sjuk och hjälplös, att själv vars totalt maktlös. Det knyter sig i magen på mig när jag tänker på allt vad ni gått igenom. Mina tankar kan säkert inte ens vara i närheten av den smärta ni har fått uppleva och fortfarande lever i. Jag önskar er all styrka i världen och att ni i resten av era liv slipper fler orättvisa hemskheter. Fina lila Meja som är alldeles utslagen på bilden, vilken otrolig kämpe hon verkar vara. Kram från en annan mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: