Syster åkt hem och jobbstart

I lördags åkte syster och systerdotter efter dryga veckan av massor av LEK! Så härligt att se dessa bägge kusiner leka hur bra som helst ihop. Och så gott att få träffa syster i massor, 18 år i två olika länder och således många mil emellan gör att vardagligt umgänge är en LYX! Tack tack tack för fina dagar.

Är trött nu, då jag liksom Fille hade svårt att somna igår. Även mamman i familjen har lagt sig seeeeent och vaknat seeeeent hela lovet. Blir inget skrivet om jobb. Mer än att det känns overkligt att jag ska dit imorgon igen!? Ska livet rulla på nu, som om ”ingenting har hänt” om ni förstår hur jag menar? Men har bestämt mig för att inte stressa upp mig, ta en dag i taget och hålla ett tempo som jag mäktar med……

 

 

Söndag 3 november 2013

Du har sovit gott inatt berättade pappa. Du hade behövt syrgas hela natten även inatt. Pappa ringde och berättade dagens värden, vilka gör att klumpen i magen fullkomligt exploderade i storlek…….Hb 105, LPK 0.6 (-1…..), TPK 23, neutrofila 0.3 (-0.8), crp 22. Fy fan Meja, vad är det som händer!? Eller vad är det son INTE händer kanske är frågan…..? Är nu hos er och väntar på doktorn. Vill bara spola framåt i tiden Meja…….detta är en sådan psykisk press vilket INGEN utomstående kan förstå…..

Angående gårdagens balansräkning, så var det sköterskan som hade räknat fel. Skönt, ett orosmoment som ”löstes lätt”. Trots dina otroligt låga värden, går man inte tillbaka till den ”värsta isoleringen” berättade sköterskan – så om doktorn inte har något annat att säga, så får vi åka hem en stund idag med. Men nu är såklart fokus på vad han har att säga om värdena…..Just nu kopplar pappa på mål nummer 2 av neocate (den milda milda vällingen) – de har idag höjt till 95 ml.

Du är slemmigare idag än igår tycker jag och du ber ofta om att få borttorkat slem ur munnen. Du ber också om kissmedicin och får då lite koksalt i cvk’n av sköterskorna. ”Elakt” kanske, men placebo är inte att förakta……

Sitter här och bara väntar och väntar och jag bara skriver och skriver för att ha någonting att göra……..det vi går igenom är verkligen den mörkaste mardröm som inte gör att förklara för andra. Det händer så otroligt mycket hela tiden och de i omvärlden som bara hör av sig ”då och då” orkar vi inte prata med då det inte går att ”gå igenom allt”.

Fille kommer hem idag, det låter på honom som om han är NÖJD att han åkte iväg – gott för honom! Nu börjar vardagen för honom igen – en helt GALEN vardag för en 5-åring……

Klockan har nu blivit 12 och läkaren har inte varit här ännu (det är ju bara en här på helger) – både vill att han ska komma, men samtidigt inte……vet inte om jag vill veta vad han har att säga. ….

Till slut kom han och jag egentligen inte vad han sa……?! Han har funderingar kring om det kan vara medicinen i ryggmärgsvätskan som trycker ner benmärgen och ev diverse virus. Jag är så RÄDD Meja…….är cancern igång igen finns inget mer att göra. Meja – jag kan inte förstå hur vi skulle klara oss utan dig.

Vi åkte hem och hade det bra hemma – du knatade på bra, trots att det är jobbigt som du säger. 14-medicinen kräktes du upp x 2…..fick även idag ringa till avdelningen och höra hur vi skulle göra.

Du satt vid köksbordet länge och i soffan. Körde in pappa och dig vid 17.45-tiden och som vanligt så är det så VIDRIGT att säga hejdå……Åkte direkt upp och hämtade Filip. De kom exakt samtidigt och Fille kom springande ur bilen och sa att han har saknat mig. Men vi vet att han haft det så bra så bra däruppe! Älskade fina Filip – jag är så glad för hans skull. Vi la oss vid 20 och läste, men han somnade inte förrän 21.45. Han hade förresten med sig en ”liten” rymdhjälm som han byggt…..

Du hade fått trombocyter när ni kom upp till rummet. vid 19.30-tiden hade du velat sova, du behövde syrgas även ikväll – efter ett tag hade du gått med på att ta syrgasmasken, då det inte räckte med tratt.

Du hade förresten avslutat dagen med att säga ”pappa, idag har vi haft en toppendag hemma”……

Vackra vackra kloka Mejispejis!

Filles lilla rymdhjälm.....

Filles lilla rymdhjälm…..

Annonser

One thought on “Syster åkt hem och jobbstart

  1. Det är några rader i dagens anteckningar från förra året som träffar mig starkt. ”De i omvärlden som bara hör av sig då och då orkar vi inte prata med”. Precis så känner och har jag ofta känt och det är en av orsakerna till att vi har tappat vänner tror jag. Jag har svårt att förklara varför det känns så, men du skriver vidare att ”det inte går att gå igenom allt” och där tror jag att det är. Det är helt enkelt för jobbigt och hemskt att behöva gå igenom och förklara så mycket. Tack igen Maria för att du delar med dig av dina tankar. Fuck cancer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: