Jobb

Så har jag tillbringat 3 dagar på jobbet. Smyger igång på 25%. Känner direkt att det är nog. Tar en dag i taget….

 

 

Tisdag 5 november 2013

Du var vaken mellan 23.30-1 ca och mådde illa. Det hade gått in exakt samma mängd välling som natten innan – så sköterskan kopplade bort den direkt och så fick du illamåendemedicin. Du satt upp i sängen bra länge inatt, till slut kom det upp en hel del och då la du dig ner och somnade gott. Du har behövt syrgas hela natten, men det har räckt med att tratten hängt över dig. Du sov gott resten av natten, du bad mig byta blöja när barnsköterskan kopplade bort vällingen på morgonkvisten – men sen somnade vi om till 8. Du klagade då över illamående igen, så jag tog mig en dusch innan jag gav dig dina morgonmediciner.

Dagens värden är än sämre…….hb 99, LKP 0.2 (-0.2), TPK 21, neutrofila 0.2, CRP 27. Pappa kom hit direkt han lämnat Fille. Så kom doktorerna. Inget sas, mer än att det blir benmärgsprov och att mäta trycket på torsdag. Det känns i luften tycker jag – det känns att de inte tror på ”någon annan teori”…….Jag försöker och försöker se ett liv utan dig prinsessan, men det går INTE. Det är ju vi. Pappa, jag, Filip och DU. Vi är ett LAG…….en FAMILJ! !!!! Om vi skulle förlora dig, hur ska vi då gå vidare!?!? Filip!??! Jag vet INGET annat barn som visat som visat så mycket KÄRLEK till sitt syskon – och detta från första gången han såg dig.

(Nedanstående text är Mickes ord)

Vi åkte hem efter din välling som var slut 11.30. Hemma ville du inte gå, utan ville sitta i soffan och kolla på film och läsa. Jag åkte till centrum för att köpa tvättlappar och hämta ut ögondroppar til dig. Jag passade också på att köpa 5 pixiböcker till dig och en Lasse-Majabok till brorsan. Du har varit i ganska bra form hemma och även gått en hel del. Jag gick och hämtade Filip vid 15-tiden och så var du och mamma hemma.Direkt Filip kom hem, gick han raka vägen till dig. Han vill vara så nära dig hela tiden. Han älskar dig så otroligt mycket och vill visa det hela tiden.

Idag hade vi ingen kraft att laga mat, så jag gick och hämtade thaimat. Du satt med oss vid köksbordet när vi åt, så för en kort kort stund kändes vi som en vanlig familj! –det är en känsla som jag nästan glömt bort då vårt ”normala” tillstånd numera är något helt annat. Jag är så glad över att vi får vara hemma på permis dessa dagar trots dina usla värden. Det gör också gott för dig prinsessan då du ”levt upp” härligt hemma dessa dagar.

Vi åkte tillbaka vid den vanliga tiden, så vi var på rummet vid 18-tiden. Vi tog alla kontroller och mediciner och satte igång välling. Du hade en större buk och ökat i vikt jämfört med imorse, så du fick vätskedrivande. Efter det har du kissat 600ml och du har nu mycket blod i din urin och STORA blodklumpar. Det är verkligen inte konstigt att du är enormt plågad när du kissar.

Innan du somnade, sa du godnatt till Filip, mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar. Du sa också att jag fick ha din filt och ”det får Filip och mamma också”. Din sista kommentar innan du somnade var samma som häromdagen; ”Pappa, vi har haft en toppendag hemma”. Du är helt otrolig prinsessan. Du är den modigaste och tappraste person jag träffat. Du klagar ingenting utan bara kämpar på oavsett vad som händer. Du förtjänar inte att cancerhelvetet kommit tillbaka och förstör din lilla kropp. Provet på torsdag ;ÅSTE visa på att benmärgen ser fin ut och att dina låga värden beror på något annat. Du SKA växa upp och bli en fantastisk person. Du är redan en fantastisk tjej och så ska det fortsatt vara. Jag älskar dig så otroligt mycket och hela min kropp har ont av att du befinner dig i detta läget.

Tack för ännu en fin dag tillsammans prinsessan! Jag älskar dig!!!!

Älskade Meja, du ser bekymrad ut......tänk om du helt fullt hade kunnat förklara hur du kände dig - du kommer alltid vara min hjälte!

Älskade Meja, du ser bekymrad ut……tänk om du helt fullt hade kunnat förklara hur du kände dig – du kommer alltid vara min hjälte!

IMG_2415

Annonser

11 thoughts on “Jobb

  1. Ville bara tala om att jag är inne och läser eran blogg varje dag. Vilken liten underbar kämpe sötaste Meja!! och vilken fantastiskt stark kärleksfull familj ni är. Tack för att ni delar med er av denna tuffa och grymma resa ni gjort/gör

    Styrkekramar ♡

  2. Finaste. Finaste Prinsessan,,,
    Ögonen I detta inlägg visar såååå mycket…
    Vilken Underbar kämpe hon var….

  3. Är också här inne och läser varje dag, ni skriver så fint och det går inte att ta miste på er kärlek till varandra. Er smärta måste vara fruktansvärd och outhärdlig men ändå tvingas ni att kämpa varje dag, varje timme, varje sekund. Kan inte förstå vad ni går igenom men tänker på er dagligen. Skickar styrka till hela er fina familj. 💗💗💗❤️❤️💗💗❤️❤️💗💗

  4. Hej!
    Jag är också här inne och läser varje dag, tror jag hittade hit någon gång i våras! Varje dag känns det som att hoppet finns fast jag egentligen vet….
    Ni delar med er på ett helt fantastiskt sätt! Fina fina ni! Jag blir djupt berörd och självklarheten är någon helt annat nu än tidigare!
    Jag läste eller om någon sa (minns ej) att ”känslan av att förlora ett barn går inte, du slår i från dig tanken på bråkdelen av en sekund för att det är ohållbart”….. Kan inte föreställa mig hur ni har det! Men är evigt tacksam att få läsa er fina blogg om er, om SuperMeija!
    Varma styrkekramar Sarah

    • Tack Sarah för att du följer oss, trevligt att få veta ”vilka ni är”. Det var sanna ord du skrev om att förlora ett barn. Det är smärtsamt att bara tänka tanken……undrar så ofta hur jag ens ORKAR stå upp……Att jag ändå fungerar såpass bra som jag gör, vet inte hur det går till…..

  5. Vännen.. Det smärtar så att utläsa den förtvivlan ni uttrycker i dagboken från förra året.. Hur ni börjar ”förbereda” er (det kan man ju inte..!!?) på ett eventuellt liv utan Meja. Vill kliva in i verkligheten ni levde i förra året och ändra utgången! Vill inte vara med om att ni faktiskt förlorade Meja.. Vill inte att ni skall ha gått igenom det ni har gjort. ❤️ Kramar och fortsatt styrka till dig och dina fina ❤️

  6. Även jag läser bloggen varje dag. Minns inte hur jag hittade hit. Tack för att du delar med dig. Det är smärtsamt och sorgligt att läsa men har gett mig perspektiv på livet och förståelse för att leva i stor sorg och hur man som medmänniska kan finnas där i sorgen.

    Häromdagen var jag på Östra, på barnsjukhuset. En rutinkontroll på ögonavdelningen. På vägen hem lekte min dotter på skeppet i entrén. Tänkte då på att alla barn som lekte där såg friska ut och tänkte då på alla barn som man aldrig ser som tillfällig besökare på sjukhuset. Alla barn som på olika avdelningar kämpar och kämpar…

    Varma styrkekramar!

    • Tack för att du följer oss. Så fint att mina ord betyder mycket för dig, tack för att du berättar!
      Jo du, det är många barn som aldrig får leka på skeppet – de barnen som hade behövt det mest.
      Kram tillbaks!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: