Sista dagen hemma

I dagens dagboksinlägg står det; ”Vi får permis hem idag med och det känns som det kan vara sista dagen på en stund.” ”En stund” blev för alltid. Idag för ett år sedan var sista dagen Meja var här hemma. ETT ÅR!? Detta med tid, jag har skrivit om det så många gånger förr. På ett vis har ett år gått så fort, samtidigt som tiden stannat. Jag är inte den jag var, medans omvärlden är sig rätt så lik.

Torsdag idag, veckans sista arbetsdag för mig. Åkte direkt och promenerade och åt lunch med en av ”mina” fina änglamammor. Efter det till Meja för att ta bort utbrunna ljus. Hämtade två grabbar på skolan, njöt av att höra dem leka och skratta och begav oss sedan på 7-årskalas.

Såg att jag 31/10 missade att publicera detta fotot – ett av mina favoritfoton…….Mejas blick har något oroligt i sig, men ändå en viss ”glimt”. Men så gott hon tagit tag i mitt ben när jag kramar om henne…….

IMG_2588

 

 

Onsdag 6 november 2013 (dagboksinlägget skrivet av Micke från början till slut)

Natten har varit ganska skaplig. Du vaknade flera gånger igår kväll, men sov sedan gott till2.30 då du vaknade och kräktes. Jag har bytt flera blöjor med stora stora blodklumpar. Du vaknade vid 5.30 och mådde illa och och har sen kräkts totalt fem gånger mellan 5.30-8.30. Du dricker mycket vatten däremellan också så det är det som kommer upp tillsammans med slem. Kissandet är riktigt jobbigt för dig just nu,

Mamma kom till oss strax innan 10 och doktorerna kom samtidigt. De har inget nytt att säga utan fokus är på benmärgsprovet imorgon. Vi får permis hem idag med och det känns som det kan vara sista dagen på en stund. Imorgon lär det ju inte bli oavsett vad. De ska också försöka få ett snabbt svar på provet, vilket innebär svar redan imorgon. Jag är livrädd för detta prinsessan. Mamma och jag kämpar för att vara positiva, det är tungt – men vi ger aldrig upp!!!!!!

Klockan har gått och vi fick som sagt var åka hem även idag och vi hade det ganska bra. Du kämpar på och vill läsa, kolla på tv och busa så mycket du bara orkar. Vi lekte kurragömma du, jag och mamma. Du är en sådan kämpe så du ville till och med gömma dig själv. Tyvärr kom det kiss precis när du hade gömt dig – det gjorde ont och du ropade på mamma. Ditt gömställe var ”specialstället” – där du så ofta stått när vi gett dig dina ögondroppar……Där stod du idag på skakiga ben med morfinpumpen bredvid dig……

Idag fyller Siri 6 år och brorsan skulle varit dit på ”pizzakalas” – men tyvärr var nästan hela familjen förkylda så kalasandet fick utebli. Jag och mamma bestämde då att vi skulle köpa pizza hem istället, så när jag hämtade Filip så köpte vi med en pizza. Kan du gissa vilken!? Givetvis ville brorsan ha capricciosa med salami! Varför ändra på ett vinnande koncept 😉 Pizzan åt vi i soffan, där vi satt alla 4. Fille ville vara nära dig hela tiden och tycker såklart att det är svårt att du inte riktigt orkar ”ta emot all fysisk kärlek”. Du tar emot allt på ditt sätt just nu, men förståeligt nog orkar du inte riktigt med. När vi kom till sjukhuset, så var mormor och morfar utanför entrén för att få säga hej till dig. Vi frågade dig tidigare idag om du ville och orkade detta och du sa ja.

På rummet så tog vi en hibiscrubdusch inför imorgon+ alla kontroller. Du löste det kanon som vanligt! Nu hoppas vi på en bra natt inför sövningen och provet.

Tack för en toppen dag hemma var din slutkommentar även idag. Du är så fylld av klokhet och kärlek prinsessan! Jag älskar dig!

IMG_2481

En stund innan  vi åkte hem några timmar……

IMG_2419

Älskade vackra Meja – tänk om vi visste hur sliten du var i denna stund…..

IMG_2418

Annonser

9 thoughts on “Sista dagen hemma

  1. Har läst varje dag sen nån månad tillbaka o fast jag vet att det snart är slut så ser jag ju på bilderna o förstår på det ni skriver att det inte bara är Meja som är fantastisk utan även även ni andra tre.

    Är övertygad om att det är er förtjänst att Meja hade ett fint liv trots att det blev så kort,
    och jag önskar er båda och Filip en fin framtid. ….och ja, Meja är SÅÅ söt!!

    Iréne

  2. Brukar titta in här det första jag gör när jag kommer till jobbet, men nu går det inte längre, utan jag får vänta tills jag kommer hem och alla har gått och lagt sig. Det ni har gått igenom är så svårt att greppa och så hemskt. Och om jag känner så här … hur tusan ska inte ni känna er? Bloggen är så vackert skriven, men så gripande i sin hemskaste form. Meja och ni alla finns i mina tankar flera gånger om dagen och jag kommer på mig själv med att tänka ”Om jag bara hade fått önska en enda sak …”.

    Det finns inget positivt med det ni har varit med om, men ni ska veta att barncancerfonden har fått en ny hängiven anhängare på alla sätt och vis. Och jag har börjat engagera mig på ett helt annat sätt – och det kommer jag att fortsätta med. Sjukdomen lär inte försvinna, men att föra forskningen framåt känns så otroligt viktigt, då cancer förr eller senare drabbar alla på ett eller annat sätt. Förbannade jävla sjukdom (ursäkta språket)!!!

  3. Tack själv för en fin stund! Ovärdeligt!

    Sista dagen hemma. Så många svåra minnen som finns den närmsta tiden. Jag riktigt känner det i kroppen. Det är så overkligt och omöjligt att förhålla sig till. Ändå är det vår verklighet.

    Varm kram

  4. För alltid…. Läser orden om och om igen. En stund blev för alltid. Kramar till er från en som tänker på Meja varje dag ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: