Första dagen på IVA

Igår sista dagen hemma, ”Idag” första dagen i respirator. Lämnade Filip på förskolan, berättade för personalen att Meja skulle sövas ner i respirator. Kommer ihåg när jag kom till sjukhuset men vet knappt hur jag körde dit…..Upp till IVA och in i Pippi-rummet där vår älskade Meja nu var. Hon var så sliten när jag kom, halvsatt upp men var knappt kontaktbar. En underbar IVA-läkare tog oss till sidan och berättade kort vad som skulle hända. Efter att Meja sövts ner i respiratorn, satte hon sig med oss en lång stund och berättade mer. Kommer ihåg hur vi bägge grät, Meja i respirator!?!? Kommer också ihåg, hur vi – fråga mig inte hur, hittade ny kraft att kämpa vidare.

Vi har diskuterat huruvida vi ska visa bilder från IVA eller ej och har tagit beslutet att göra det. Jag visste inte alls ”hur det ser ut” med respirator mm innan vi hamnade där. Jag hoppas så innerligt att de flesta av er som läser inte heller gör det.

Som så många många gånger förr, så skickar jag er ett TACK för alla fina varma kommentarer och mail. Aldrig att jag känt att någon ”trängt sig på” utan jag blir genuint glad och berörd för varje ord. TACK.

 

 

Torsdag 7 november 2013 (dagboksinlägget skrivet av Micke, sånär som på några rader….)

Natten har varit allt annat än lugn. Du har haft otroligt jobbigt att andas. Medicinjouren har varit till oss, det har tagits röntgen av dina lungor + en narkosläkare har varit till oss 2 gånger. Klockan 4 togs beslut att du skulle flyttas till IVA (intensivvårdsavdelningen). Då hade vi inte sovit speciellt mycket du och jag. Uppe på plan 6 (i ett Pippi-rum, vad passar bättre till dig?!) drog det igång med kontroller, inkoppling av div mätinstrument och fortsatt syrgas. Du har halvslumrat, halvsittande med en tung andning. Direkt masken kommer bort från dig så sjunker din syresättning.

Klockan 8 kom en ny röntgenmaskin in och det togs bilder på dina lungor. IVA-läkarna och onkologerna har haft möte och bestämt att det bästa för dig är att du blir nersövd i respirator, så att din kropp får vila. Du ”orkar just nu inte med din egen kropp”. Mamma kom hit till oss efter att hon lämnat Filip och var med när du sövdes. Nu ligger du nersövd och kopplad till respirator med en pox på 100%. ”Du” andas lugnt och fint vilket är skönt för dig. Du har syrgasen i ena näsborren och en v-sond som går rakt ned i magsäcken, Du har även två temporära nålar som infarter i dina små, fina händer. Det har också satts in en kateter dför att hjälpa dig med kissandet. äprecis innan du sövdes bytte jag blöja på dig och det var en JÄTTEKLUMP blod i ditt underliv. Når jag tog bort detta var det som att ta bort en kork. Blod och kiss sprutade överallt. Benmärgsprovet togs förresten direkt du sövts ner och det är skickat till labbet så nu är det en otroligt jobbig väntan på svaret. Trycket i ryggmärgsvätskan var nere på 14 idag vilket är normalt. Det känns helt overkligt att se dig ligga nersövd prinsessan. Igår lekte vi kurragömma hemma och nu ligger du här på IVA på obestämd tid. Provsvaret bara måste vara bra, så vi kan fortsätta kämpa tillsammans. Vi ska gå vinnande ur denna fight mot cancerhelvetet. Inget ska få rubba vår fina familj.

(Mina rader); Filip fick igår en leksak av morfar. Imorse ”ville han inte riktigt gå till förskolan, för min leksak är så ny”. Men då har du ju något att längta till sa jag. ”Det finns något jag längtar efter ännu mer……..att Meja ska bli frisk”. Igår när han skulle sova, så sa han hur många gånger som helst hur fin jag är, hur bra jag är, hur snäll jag är etc etc. Det är som om han vill skydda mig. Älskade fina Filip och älskade vackra Meja. Nu ligger du här och det är slangar och maskiner ÖVERALLT. Jag trodde vi ”sett det mesta”…….

(Mickes ord från nu och till slutet av dagen); Mamma åkte hem till Filip vid 18-tiden så det inte bara skulle bli ”hej och rakt i säng”. Han hade haft det bra med mormor och morfar men inte haft ro att äta. Han åt dock lite pizza med mamma så han var nöjd!

Jag satt hos dig hela kvällen och höll min hand på ditt ben. Jag är säker på att du känner ohc hör att vi är här och det är så skönt att vara hos dig. Klockan 22 gick jag till vårt tomma, kalla och ensamma rum på avdelningen. Jag fick lite hjälp av en sköterska att få lite kvällsmat och la mig vid 23-tiden. Du såg lugn och fin ut när jag fick ifrån dig och jag hoppas att du får en lugn natt. Man kan väl tro att infektionen kommer öka innan den vänder så det kan väl bli feber eller något under natten men jag hoppas inte det. Tack för idag älskade Meja! Jag,mamma och Filip älskar dig så mycket! Förresten, det viktigaste av allt; en av onkologerna kom upp och sa att de INTE ser någon leukemi på första kontrollen av benmärgen. Men vi vet att ”kommande kontroller” kan visa annat – så vi vågar inte jubla ännu……

Vi som trodde vi "sett allt".....

Vi som trodde vi ”sett allt”…..

IMG_2423

Alla dessa slangar....all denna medicin....

Alla dessa slangar….all denna medicin….

....och hemma gjorde storebror önskelistor, till sig själv och till syrran....

….och hemma gjorde storebror önskelistor, till sig själv och till syrran….

Vår stora superhjälte....

Vår stora superhjälte….

Annonser

19 thoughts on “Första dagen på IVA

  1. Läser och gråter…fy fan så orättvist livet är… Följer din blogg varje dag och tycker ni är helt fantastiska, alla fyra.
    Med vänlig hälsning, Mia

  2. Tillhör de, ändå fåtalet föräldrar, som haft sitt barn i respirator. Det är jobbigt att se bilderna, men jag förstår varför ni vill visa dem. Mejas kamp ska inte glömmas eller gömmas och som Meja och ni kämpade! Många kramar och ikväll tänder vi ett extra ljus för fina Meja.

  3. Känns så tungt inom mig att läsa och se bilderna, undrar då hur det känns/kändes för er… Som tvåbarnsmamma tänker jag på hur dåligt samvete ni måste ha haft och hur kluvna ni måste känt er. Va ni med Meha hade ni dåligt samvete för Filip och va ni med Filip hade ni dåligt samvete för Meja Ni måste ha känt så många jobbiga känslor samtidigt. Men vilken tur att Filip verkar vara så klok som han är, ett hjärta av guld. Fortsätter att följa er fina familj och er jobbiga kamp i ett Liv utan er fina Meja. Styrka till er

    • Dåligt samvete hade vi faktiskt inte ofta, mer sorg över att inte få vara tillsammans. Vet VET att vi gjorde ALLT för att både Filip och Meja skulle ha det så bra det bara gick. Tack för att du fortsatt orkar följa oss!

  4. Har inga ord…. kan bara skicka styrkekramar till er 💜
    Kan ju inte låta bli att hoppas att det ska gå bra – fastän jag vet hur det gick….

  5. Fina Meja. Du har verkligen en plats i mitt hjärta. Största personligheten jag träffat på. Jag fick lära känna dig i din svåraste tid i livet. Idag såg jag Pixi julkalendern på ICA…

  6. Det gör ont att se och läsa, kan inte sätta mig in i er situation. Vill bara skicka mycket kärlek och styrka!

  7. Jag är bara en bloggläsare men åh vad jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att göra ert liv lite lättare. Det enda jag kan göra är att berätta att er Meja och er Filip berört mig djupt och att jag ofta tänker på er och Meja och trots att jag är en okänd för er så finns Meja hos mig också i tankarna och i hjärtat. Kramar från en trogen bloggläsare som läst varje dag och haft en daglig Meja-stund sedan i maj. Kram!

  8. Läser o är så säker på att det går vägen för er. Önskar så hårt så jag nästan tror på det själv fast jag vet… Är så tacksam över att ni delar med er av er resa tillsammans med Meja ❤️
    Fina Filip som är så klok!
    Styrka till er alla!
    Kram

  9. Stackars lilla gumman 😦 Vad ont det gör att ni tvingats gå igenom detta helvete.. Skönt att lillkroppen får vila men det bästa vore om hon hade sluppit cancermonstret. Starkt av er att dela med er av er historia , ni är beundransvärda!! Många styrkekramar från Skellefteå

  10. Tack för att vi får ta del och delta i ert sorgearbete. När man nu ”känner” Meja efter att ha följt bloggen ser man den ljuvliga dockan som ligger och vilar skönt, inte sladdar och slangar runt omkring. Hoppas att respiratorvården gav henne den vila som hon säkert behövde. Känner med er och kan begripa att saknaden måste vara oändlig, även om jag förmodligen aldrig kan sätta mig in i det ni går igenom. Har skrivit kommentar innan men vill än en gång tacka för att jag får följa och lära. Meja verkar ha haft ”tur” med familj att ha med sig och runt sig i glädje, sorg och smärta.

  11. All kärlek till er!
    Och ännu mer kärlek till underbara lilla stora Filip ❤

    Idag känns det riktigt tungt att läsa och klumpen i halsen går inte att förneka, inte heller tårarna.
    Fy farao vad livet är orättvist!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: