Ilfart till sjukhuset……

Så kom det där nattliga samtalet, som jag fasade för varje kväll jag la mig här hemma. Micke ringde dit mig, han hade i sin tur blivit uppringd från avdelningen. Kommer ihåg kläderna jag drog på mig, kramen jag fick av Sofia när jag satte mig i bilen. Vindrutetorkarna som fick bort dropparna på rutan, tårarna som ändå gjorde att sikten var ”skymd”. Låren som darrade, springmarschen från parkeringen till akuten…….

Love Like Live

Love Like Live – tröjan jag drog på mig när jag åkte. Samma tröja hade jag på mig igår. Inhandlades ”den där gången på Allum” när vi åkte dit för lunch under IVA-vilan. Denna tröja kommer jag alltid ”känna mig nära Meja i…..”

 

 

Fan Meja – väcktes av telefonen 2.49. Det var pappa som sa att jag var tvungen att komma upp till sjukhuset…..du blödde ur lungorna och skulle kopplas till en annan maskin. Ringde Sofia som var här på ett par minuter. Filip satte sig upp och sa ”Vad gör du mamma?”. Han som aldrig vaknar annars……Sa att jag var tvungen att åka till Meja, men att Sofia skulle lägga sig hos honom. Ute var det -2 och lite regn. Vet knappt hur jag körde Meja – helt plötsligt var jag framme. Fick ta akutenvägen och en snäll kille där följde mig till hissarna. Väl häruppe var det fullt med folk och du låg kopplad till en annan typ av andningsmaskin; HFO. Den låter som en gammal fiskebåt som pappa säger och den gör att du andas många många korta andetag för att spänna ut lungorna rejält. Det som hade hänt inatt var att du börjat blöda rejält från lungorna. I samband med detta sjönk saturationen REJÄLT. Man hade fått trycka i dig trombocyter och blod. Pappa och jag satt hos dig och slumrade till inemellan. Du återhämtade dig gällande saturationen skapligt fort MEN bekymret med stort B är att du inte får ur dig koldioxiden. Blodet lägger som som plastfolie vilket gör att gasutbytet försvåras. Vi satte oss i föräldrarummet med IVA-läkare, sköterska och en av våra läkare från avdelningen. Fick domen att du förmodligen inte kommer klara detta. Dina lungor är så SJUKA Meja……vi har förstått att läget i och med nattens händelser blivit KRITISKT – men att få höra doktorer säga det och höra dem säga ”om ni vill ha hit några som vill träffa Meja, så är det läge nu……”. Det var som om någon stack in en kniv i magen och vred om flera varv. Du har lurat döden x flera Meja, men nu är det på den yttersta kanten. Vi har ju levt med denna oro i vetskap i så många månader – men att vara där är nog det värsta man som förälder kan vara med om. Din fantastiska pappa ringde såväl farmor som morfar och erbjöd mormor och morfar att komma hit. Så ringde han även Sofia (som stannade hemma från jobbet och var med brorsan……) och pratade OTROLIGT fint med prinsen. ”Vad som än händer kommer Meja alltid att vara din lillasyster” sa han bland annat…….

Pappa och jag är så TRÖTTA till både kropp och själ och vi har gråtit så mycket älskling. Hur skulle världen klara sig utan dig LOPPAN!? Hur ska vi klara oss, hur ska FILIP klara sig?!!? Hur ska du klara dig utan oss alla!?

Mormor och morfar kom hit och de var givetvis så ledsna så ledsna……..morfar satt och läste endel för dig och pratade med dig. Mormor är som jag, så kall om händerna – så det tog en tid innan hon vågade ta i dig. På eftermiddagen kom Sofia och Filip. Vet inte hur jag ska förklara att Filip reagerade. Jag gick utanför rummet och mötte honom och han kramade mig då så otroligt kärleksfullt och det kändes som om han aldrig ville släppa mig. Han hade lite svårt att gå in i rummet och sen tiog det tid innan han närmade sig dig. En del av ”motståndet” (om man nu kan kalla det så) berodde nog på att han var tvungen att munskydd pga de där höstblåsorna……till slut klappade han dig iallafall och det högg i hjärtat – tänk om detta var sista gången han såg dig!?!? Sin älskade lillasyster som han ALLTID satt i första rummet……han älskar dig så otroligt mycket Meja. Precis som vi andra runt dig också såklart…..

Det sista som läkarna provat här idag för att se om de kan få ur dig koldioxid var att ge dig en hög dos kortison. Värdet har under dagen gått neråt, men vid de två sista blodgaserna har det gått upp igen. Meja vår prinsessa, du har tagit dig igenom så otroligt mycket och så händer det här. Klockan är nu 20.30. Pappa och jag har nu varit vakna sedan igår morse så närsom 1.5-2 timmars sömn inatt. Vi försöker ge dig ALLA krafter vi har för att hjälpa dig igenom detta. Du är så FIN där du ligger Meja…..vi satt nyss och kollade på filmer från i början på året – vi kommer knappt ihåg hur det var att han en frisk Meja Linnea Maria med 2 tofsar på ända. Nu ligger du här utan hår (spelar såklart ingen roll……), otroligt svullen i hela kroppen och med slangar och infarter ÖVERALLT…..Vår vackra vackra SuperMeja.

Du fick förresten en febertopp på eftermiddagen, då rusade din puls upp till 200. Jag HATAR dessa ljud från monitorerna när det larmar……

Kvällen tuffade på här. Ditt koldioxidvärde gick fortsatt upp fram tills jag gick härifrån vid 23.30-tiden. Pappa ”sov” i en säng här på rummet på IVA och jag gick ner till avdelningen. Där stod tältsängen och en droppställning……..Två av de finaste nattsköterskorna kom in till mig och sa hej och gav mig de varmaste av kramar. De tänker jättemycket på dig Meja, så jag skulle hälsa till dig så mycket.

Detta är verkligen en mardröm älskling…….vill vakna NU!!!!!

Älskar dig oändligt loppan!

21

21 (6)

Älskade underbara Filip, detta ska inte en (då) 5-åring behöva se......

Älskade underbara Filip, detta ska inte en (då) 5-åring behöva se……

Älskade underbara Meja, detta ska INGA barn behöva gå igenom.......

Älskade underbara Meja, detta ska INGA barn behöva gå igenom…….

Annonser

17 thoughts on “Ilfart till sjukhuset……

  1. Älskade ni. November var förra âret världens mest konstiga mânad. Ja hela âret, självklart, men jag minns sâ glasklart mina morgonpromenader med hunden. Med klumpen i magen. Med tankarna hos er. Târarna som kom pâ sekunder varje dag sâ snart jag tänkte pâ er, dvs hela tiden. Och denna dag. Och dagarna innan. Denna sista vändning är förmodligen det mest overkliga vi varit med om, älskade syster, och lât oss hoppas att det fâr förbli sâ. Usch. Klump.Kram.

  2. Mina tårar rinner. Det händer inte så ofta. Inte för att jag inte känner utan för att jag varit med om det värsta själv. Starka bilder som visar så mycket.

    Fina Meja. Fina Filip. Fina ni.

    Fy fan och fuck cancer!

    Oändligt många varma kramar vill jag skicka till er!

  3. Hamnade på er blogg för en tid sedan och har följt den sedan dess. Det är helt galet vad ni har fått gå igenom, jag har liksom inga ord som känns passande. När jag läser er blogg och försöker föreställa mig hur ni måste haft det och fortfarande har det så kan jag ju fortfarande bara ana..Men Fy sjutton vad jag lider med er…och över allt vad er lilla tjej fick gå igenom…men hon hade verkligen den bästa av familjer vid sin sida…sin egen familj som ville henne allt gott och som såg till att hon aldrig var ensam och alltid älskad. Så, tack för era fina blogg, den får mig verkligen att uppskatta allt jag har här och nu och jag hoppas ni hittar vägar till ett gott liv trots att det är utan er fina lilla Meja.

  4. Åter igen…
    Läser dina ord. Så fint skrivna. Så otroligt hemskt för er alla att ha upplevt detta.
    Tänker ofta på storebror som tvingades vara med om det här.. Lilla underbart starka Meja…
    Fina ni. Som du skrev, ingen ska behöva vara med om det här.
    Era ord i inläggen är så otroligt viktiga. För andra. För er.
    Tänder ett ljus för er Ängel ❤️
    Kram Nina

  5. All kärlek och värme till er!
    Det här börjar bli outhärdligt att läsa för mig med
    en 3-årig tös här hemma…
    Har fått avbryta läsandet 3 ggr idag för jag orkar liksom inte med orättvisan!

    Jag är så ledsen för eran skull! Jag önskar att det fanns ord som verkligen kunde uttrycka det jag känner och hur mkt jag lider med er.

    Åh du underbara, fina meja! Du är på riktigt en superhjälte i mina ögon! ❤

  6. Finaste ni💜 Minns november för ett år sedan som tung och på något sätt oframkomlig. Tankarna fanns hos er hela tiden. Klumpen i magen och tårarna fanns hos mig hela tiden. Man ville veta. Och man ville inte veta…
    Genom att läsa dina ord varje dag Maria vet jag nu ännu mer vilken helveteskamp ni alla utkämpade. Tankarna finns hos er även idag. Och både klumpen i magen och tårarna kommer när jag läser dina ord. Tappra, tappra lilla SuperMeja! Och tappra ni och SuperFilip!
    Stor, stor kram!

  7. Tack att ni vill dela med er av era minnen.
    Sitter och grinar, läser och känner med er så oerhört mycket. Är så jobbigt att läsa men samtidigt vet jag att det är inget emot vad ni gått igenom.

  8. Vilka starka bilder, så mycket kärlek och sorg. Har skrivit det förr men trots det allra värsta ni går igenom blir jag varm av den värme och förståelse ni visar varandra. Hur ni lyfter varandra och ser varandras styrkor. Stor kram till er

  9. Som en tidigare kommentar skriver, så mycket kärlek och så mycket sorg i bilderna. Ingen ska behöva vara med om det ni har varit med om. Det är så FEL, så FEL! Tänder också min Mejalykta och gråter över orättvisan. Samtidigt stärker det hela tiden min vilja att bidra till cancerforskning, såväl ekonomiskt som praktiskt.

  10. Lilla fina människa. Jag får oxå avbryta läsandet för att det blir för tungt. Gråter av att se er perfekta lilla tjej ligga där. Så sjuk , så fin. Det går inte att förstå. Att sånt här händer, att man orkar. Men jag vet att man inte har något val, att man orkar för det finns inga alternativ. Tänker på er varje dag.

  11. Ingen borde få gå igenom detta!! ♡♡♡ Precis som andra skrivit innan, så börjar det bli riktigt tungt att läsa nu. Kan inte föreställa mig hur det då måste ha varit, och är, för er. Skickar mina varmaste kramar och en massa kärlek till er! Tänker på er varje dag! Det slår mig varje gång jag läser ett nytt inlägg hur stark er kärlek är, och det syns även så tydligt på bilderna ni delar med er utav. Ni är helt fantastiska, allihopa!

  12. Hej.
    Jag har läst din blogg nästan dagligen sedan i våras. Det är svårt att hitta ord för vad ni behövt gå igenom!
    Jag är säker på att både Meja och Filip måste vara riktiga änglar som sänts till er för mer fantastiska och starka ungar har jag nog knappast stött på!
    Tårarna faller för Meja och för er när jag läser om er långa hårda kamp. Ingen skall behöva vara med om något som detta! Jag stämmer in i kören och skriker FUCK CANCER!

    Superfina Mejas kamp och livsglädje är vi många som får bära med oss i hjärtat tack vare er och att ni tillåter vänner och främlingar ta del av er resa.

    / En främling!

  13. Fy f….. Fuck cancer!👊👊
    Tog tid innan jag kunde scrolla ner och fortsätta läsa 😥
    All min styrka till er💕💕
    Kramar💗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: