Julkort

Så var julen över. Adventsstjärnorna och tomtarna (de FÅ som får lov att bo här hos oss) är åter i källaren. Det är mysigt att få upp stjärnorna men det är betydligt härligare att ta bort dem – det har jag alltid tyckt.

En av mina äldsta och bästa vänner med familj var här i ungefär samma stund som vi kom hem från vår jul- och nyårsvistelse på ”andra orter”. Hon stod med mig när jag gick igenom posthögen där det bland annat var många fina fina julkort. Några ”vanliga” men flest med bilder på härliga ungar. Långt senare på kvällen fick jag ett sms av henne där hon bla skrev; ”Inser nu också hur otroligt fel det kan bli med julkorten på alla barn som kommer. Det kommer ett från oss oxå i dagarna och jag känner mig så himla dum som inte tänkte ett steg längre. I min värld så är det en julhälsning från oss med ett kort till Filip på hans kompisar. Men jag inser att det kan uppfattas som att här är en bild på våra barn som alla lever och att det blir extra tydligt att Meja saknas. Jag är verkligen ledsen för det och om det känns jobbigt att få. Det känns så självklart nu när jag tänker så, att det blir så fel……Förlåt för det!

Vet ni, hennes oro var helt obefogad. Jag kan inte svara för hur andra i vår situation hade upplevt det, men varken Micke eller jag tänker så överhuvudtaget. Vi VET att de har tre fina levande barn, att få en bild på dem gör inte saknaden efter Meja värre. Jag känner snarare tvärtom, hade vi fått ett ”vanligt” julkort medans alla andra fick en bild på ungarna – så hade vi hamnat än mer utanför världen än vi redan är. Jag vet att alla är rädda för att riva upp något, att göra saker och ting värre – men jag vet inte på vilket sätt någon skulle kunna göra det ”värre”. Ännu en gång känner jag att jag har svårt att förklara mig, men……

Imorgon börjar vardagen på riktigt när Filip ska åter till skolan. Det ska bli mycket spännande att få väckt honom imorgon, den senare delen av jullovet har han sovit till 10-11 varje dag…….Jag frågade honom igår hur vi ska göra imorgon ”Ni får väl hälla en hink kallt vatten över mig”. Lite frestande måste jag säga…….

Härom ”morgonen” förresten, när Micke och jag försökte väcka honom vid sisådär 10.30 så hade han så svårt så svårt att öppna ögonen. Micke sa då ”Nicka om du hör mig”. Fille nickade då med en liten rörelse. Såg då att Mickes tårar började trilla – precis så sa han till Meja när hon låg i respirator, vid de tillfällena hon var endast ”lite nersövd”. Återigen, Meja är med oss i varje andetag……

Annonser

One thought on “Julkort

  1. 💜💜💜💜 Tror jag ” lånar” Filips råd med en hink kallt vatten imorgonbitti😜
    Här är de oxå tröttmössor😜
    Ta hand om er💜💜💜💜
    Kramar Helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: