Hänsynslös hänsyn

Tittade på svtplay igår innan jag somnade – ”Överlevarna – det tionde året”, om människor som drabbades svårt av tsunamin. En mamma som miste man och två söner berättade att hon var på ett frukostseminarie (nyligen) där människor frågade varandra om vad deras barn hette. Men ingen frågade henne. Hon kallade det för ”hänsynslös hänsyn”. Kände att de två orden bra beskriver det jag vid flertalet tillfällen försökt få fram. Detta att jag inte vill bli mer utanför omvärlden är jag redan är. Ingen vill med avsikt göra detta, det är jag nästan övertygad om – men återigen, vi är så ensamma i ”vår värld” så det sista vi behöver är att hamna än mer utanför. Aargh, när jag satte mig här så kändes det som om jag lätt skulle få fram vad/hur jag menade – men än en gång känns det inte så. Kanske jag skriver för sällan nu……..

Idag blev det ännu ett tv-program; ”Rakt in i hjärtat”. Första delen i en dokumentärserie om hjärtsjuka barn. Det var svårt att inte dra paralleller till vår resa……..Dessa kämpar till barn. Alla dessa stick, operationer, uppvak, oro, mediciner, isolering….. Hur en familj berättat att lillebror på 5 år inte kan gå till förskolan, inte ta hem några kompisar – de kunde inte riskera att få hem några smittor då det slår så hårt på storebror. Ni känner igen, det drabbar inte bara den sjuke. Och den sjuka storebrorsan på 8 år som vill skänka alla sina pengar till cancerforskningen då ingen ska behöva drabbas av cancer. Samma kloka kille sa att han ville stoppa alla sina sjukdomar i en säck och begrava dem så att inga andra kan drabbas. För det är inte rättvist att någon ska vara så sjuk………

Innan Filip la sig här ikväll, satt han och mös ett tag i Mickes knä. Jag var i ett annat rum och hörde honom berätta om vad klasskompisarna frågar honom om gällande Meja. Mestadels de ”nya”, alltså de som inte följt med från samma förskola. Det gör så ont så ont att höra honom berätta om hur han känner och tänker, samtidigt som det är så skönt ATT han gör det…….Igår när vi satt och åt frågade jag honom om han hört Meja prata med honom det sista (han har ju tidigare sagt att han hör Meja ropa på honom och då går han till hennes saker och pratar med henne). Svaret blev att han inte hört henne på ett tag. Frågade då om han pratar något med henne, men ”han väntar på att hon ska ropa på honom”. Ni vet, vi får svära gällande detta……jävla jävla cancer. Far åt pipsvängen.

 

 

Annonser

5 thoughts on “Hänsynslös hänsyn

  1. Jag tänker också att man själv måste försöka hjälpa till och bjuda in. De flesta av oss är rädda att säga fel saker. För vi är ju inte fem år längre, som ungarnas bästa kompis Ida var för ganska många år sedan när min fru dog. Dagen efter när jag pratade med henne på gatan utanför frågade hon – Men nu då måste du skaffa en ny fru

  2. Jag tänker också att man själv måste försöka hjälpa till och bjuda in. De flesta av oss är rädda att säga fel saker. För vi är ju inte fem år längre, som ungarnas bästa kompis Ida var för ganska många år sedan när min fru dog. Dagen efter när jag träffade henne på gatan utanför frågade hon efter att vi pratat en stund – ”Men nu då måste du skaffa en ny fru” – den underbara kommentaren kommer jag så väl ihåg. Och vad svarar man på den? Det minns jag däremot inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: