Så kom frågan/funderingen jag väntat på ända sedan vi la Meja i kistan…..

Imorse när Filip skulle borsta tänderna, så kom frågan jag länge väntat på……”Mamma, är Mejas skinn helt eller har det ruttnat nu?”. Älskade unge, vi hade inte pratat om Meja under morgonen – så detta är ytterligare ett ”bevis” på att han alltsom oftast har Meja i tankarna på ena eller andra sättet.

Svarade honom att hennes skinn inte är helt längre, då det gått så lång tid nu. ”Så det är bara skelett kvar då? Fy vad äckligt om man skulle gräva upp och titta på det nu!!!!”. Ja Filip, sa jag – det är därför man aldrig gör det…… Så kom ytterligare frågor om i vilket skick leksakerna mm som vi la i kistan är…..

En kille som i fredags fyllde 7. På många vis är han en helt vanlig 7-åring, men på många vis är han så långt långt ifrån hur en vanlig 7-åring ska vara. Älskade unge, som jag önskar jag kunde ändra på verkligheten så att du inte behövde ha det bagage du har……

Annonser

3 thoughts on “Så kom frågan/funderingen jag väntat på ända sedan vi la Meja i kistan…..

  1. Vad man fâr minnas som ”tröst” i liknande stunder, älskade yster, är hur barn i just F & F s âlder är baddare pâ att se livets krasshet i vitögat. En förmåga man mister längre fram. Kram! Kom nu hit sâ vi fâr ta hand om er!!

  2. De där tankarna man helst inte vill tänka. Bra att han berättar om dem, så att de inte behöver bli lika obehagliga. Men så galet fel att en sjuåring ens ska behöva fundera på sin syster i jorden.
    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: