Här är jag igen…..

Dagar, veckor och till och med månad har gått sedan sist. Mycket har hänt de sista månaderna, vi får väl se när jag skriver ikapp allt.

Äntligen har jag något positivt att berätta. Idag var det beräknad födsel för vårat tredje barn. Filips och Mejas småsyskon. Dock är hon här sedan 16 dagar. Den 22 augusti föddes vår andra dotter; Clara. En helt perfekt liten tjej, en blandning mellan Filip och Meja som bebisar.

När Meja var ca 1 år och Filip således ca 3,5 sa han; ”Mamma, jag tycker synd om Meja”. ”Varför då?” frågade jag. ”För att hon inte är storasyster……..” Älskade Meja, nu ÄR du storasyster. Önskar så att du var hos oss – du hade varit helt fantastisk mot lilla Clara. Filip har hela tiden sagt ”jag tror att det är en kille,men jag hoppas att det är en tjej – det är ju det enda jag kan, jag vet inte hur man gör med en lillebror”. Jag är helt övertygad om att det hade blivit hur bra som helst med en lillebror också, men nu när det blev en tjej så känns det fint att han fick som han ville. Han är helt fantastisk med henne, på samma vis som han ALLTID var mot vår Meja. Flera gånger varje dag får Clara höra hur mycket han älskar henne och hon blir överröst med mys av sin storebror. Namnet Clara har Fille bestämt. Direkt han fick reda på att han skulle bli storebror igen, så bestämde han att det skulle bli en Clara eller en Viktor. Tack och lov att han valde fina namn, annars hade vi fått börja förhandla med honom……

När jag insåg att det var på gång, alltså att en förlossning var nära – så ringde jag till förlossningskoordinatorn. Fick höra att det var ont om platser. På Mölndal var det helt fullt. Vi skulle kunna få plats på Östra sjukhuset, helst ville hon dock att vi skulle stanna hemma ett tag till. Fick lite småpanik, ”finns det verkligen ingen plats här i Mölndal?”. Men inte. Då  det gått väldigt fort med både Filip och Meja, så insåg jag att jag inte kunde vänta in att det skulle bli någon plats här – utan vi var tvungna att åka till Östra. Både Micke och jag har varit på Östra flera gånger efter att Meja dog och det har känts okej, det är ju inte sjukhusets fel att Meja inte finns här. Men nu när det var dags för förlossning var klockan efter midnatt. Att sätta sig i bilen mitt i natten och ”köra- lite -för -fort ” satte igång lite för mycket i oss……..Sist jag gjorde det var när Micke ringde uppifrån IVA och Meja hade fått en blödning på ena lungan och läget var, minst sagt, kritiskt…..Så det var med tårar i ögonen vi satt där i bilen natten mellan fredag och lördag för ett par veckor sedan. Väl inne på förlossningen fick vi en fantastisk barnmorska som direkt sa ”jag har läst i journalen vad ni har varit med om”. TACK för det du ängel till barnmorska! 50 minuter efter att vi kom in där på salen, så var hon hos oss. Clara Maria Else. 49 cm lång och 3174 g tung. Vi blickade upp mot barncancercentrum och insikten om hur nära liv och död är varandra var påtaglig. Där uppe är det en kamp för livet och hos oss började precis ett nytt liv.

Det var inte helt självklart att vi skulle försöka skaffa ett syskon…….Vi var livrädda om jag ska vara helt ärlig. Vi har inga marginaler, en till krasch vet jag inte om vi skulle klara.Men vi satte oss över rädslan……..så kom motgången direkt. Förra sommaren fick jag utomkvedshavandeskap och fick opereras lite halvakut och ta bort min ”äggledare nummer 2”. Nummer1 fick tas bort innan Meja blev sjuk pga ofarliga cystor. Så chansen att få barn på naturlig väg rök förra sommaren. När jag blev lämnad på sjukhuset för operation, så grät Micke och Filip hade otroligt svårt att säga hejdå. För honom är sjukhus =död. På kvällen hade han frågat Micke om ”mamma kommer dö nu?”. Älskade stora lilla kille, vilka referensramar du har…..Vi funderade igenom allt både en och två och tre vändor och tog till slut beslutet att ge IVF en chans. Då vi har gemensamma barn, så är det inget som bekostas av landstinget utan vi var tvungna att betala själva. Efter att ha vabbat i nästan ett år och sedan varit sjukskrivna, är det ekonomiska läget inte helt ”enligt önskemål”. Vi har inte ”bara” förlorat ett barn, utan det är så många fler saker som det dragit med sig. Men som sagt, vi tog beslutet att ge det ett försök. 40 000:- fick vi lägga ut, både på själva IVF’en och alla mediciner jag fick ta. Hade någon sagt till mig för ett tag sedan att jag skulle ta en massa sprutor på mig själv i magen hade jag sagt att det fixar jag inte. Men nu, efter allt som hänt – så är det få saker som skrämmer mig, det vet ni att jag så många gånger återkommit till. Vi hade tur, det tog sig på första försöket. Man förde tillbaka det befruktade ägget på årsdagen av Mejas begravning. Blandade känslor förstår ni säkert. Fint och sorgligt på en och samma gång. Varför berättar jag nu detta?! Dels för att visa på hur mycket man faktiskt klarar, när man inte har något val. Dels för att jag vet att det finns människor som tycker att detta med IVF kan vara något nästan skamfyllt. Jag säger bara, tack och lov att man kan få hjälp när det inte går på annat vis. Vårat liv har varit som en öppen bok i och med denna bloggen, så även ”detta kapitel” fick bli det.

Nu är vi fyra här i huset igen. Meja kommer alltid vara levande i vår familj som ni vet och lilla Clara ska få lära känna sin storasyster på allra bästa sätt. Jag är helt övertygad om att Meja är otroligt stolt där i landet långt borta………Vi saknar dig så otroligt mycket Meja, i varje andetag……

Då jag har makten över denna blogg, kommer jag nu överrösa er med bilder på de finaste jag har…..(bildtexterna försvann, uppifrån och ner är det; Fille ett par timmar gammal, Meja ett par timmar gammal, Filles första möte med Meja, Clara ett par timmar gammal x 2, Filles första möte med Clara, syskonmys en av de första kvällarna hemma, bild tagen tidigare ikväll på mig och två av våra tre underverk)

 

Micke och Meja, ett par timmar gammal.

Filles första möte med Meja.

Micke och Clara, ett par timmar gammal.

IMG_2684

Filles första möte med Clara.

En av de första kvällarna hemma. Syskonmys.

Bild tagen tidigare ikväll. Jag och två av våra tre underverk.

Annonser

46 thoughts on “Här är jag igen…..

  1. Älskade Maria. Önskar dig och din familj all lycka. Beundrar ditt mod att gå igenom vad ni gått igenom för att Clara skulle få komma till er fina familj. Hon har haft tur. ❤ kram Lena

  2. Vännen.. Så fint att ni delar med er på bloggen av både det underbara i att lillasyster Clara är här, och allt det tuffa ni kämpat med runt omkring. Clara har kommit till en av de finaste familjerna jag vet och jag är så lycklig för er skull. Är säker på att Meja är en stolt storasyster där hon befinner sig nu 💜💜💜!

  3. Välkommen till världen finaste Clara❤️
    Tack för du berättar
    Jag vet två stora systrar i landet långt borta som är stoltast i världen.
    Vi saknar er Isabel & Meja
    Och utan Emilia & Filip villkorslösa kärlek till sina systrar ❤️❤️då hade de aldrig gått .
    Kram till er

  4. Välkommen till världen Clara ❤ Tack för att du skriver och berättar Maria! Önskar Er allt gott! Tänker på er när jag tänder min ”Meja-lykta” 😉 Kram Carina

  5. Maria, mitt hjärta blir berörd av vart endå ord du skriver. Ni är en fantastisk familj o önskar er all lycka. Hon är verkligen fantastiskt fin lilla Clara! Stor kram frida

  6. Stort grattis till lillasyster! Vi valde också att försöka igen efter vi förlorade mellanbror i cancer för snart två år sedan. Lite mindre än 8 månader efter Isaac gått bort kom han, vårt nya underverk! Storasyster fick en till lillebror och balansen återvände lite grann. Livet blir aldrig som förr och sorgen är lika tung och svår som alltid, men glädjekontot har fått en massa plus. Stora kramar.

  7. Tårarna trillar… Grattis till ett tredje underverk! All lycka till er alla! 💕
    kram från Charlotta på Enerbacken

  8. Fina Maria!
    Jag är SÅ glad för er skull! Kan se hur stolt Filip är över att bli storebror igen. Förstår också de mycket blandade känslorna som dyker upp. Sorg och glädje!
    Ser fram emot att snart krama er på riktigt!
    Tills dess: varma cyberkramar

  9. Stort grattis till hela familjen! Och vad fint att du skriver om er ivf. Som mamma till två barn som bägge kommit till med ivf värmer det alltid lite extra när andra ”vågar” vara öppna med att en del barn kommer till på andra sätt än det vanliga.

  10. Hej, så fint att höra och se några glada nyheter. Era barn är så fina! Jag önskar er så mycket lycka som det bara går. Tycker att det är så fint att du har delat med dig av ditt liv. Det hjälper mig och säkert många andra. Stor kram

  11. Hej Maria och familjen!

    Har varit dålig på att läsa här inne det senaste.
    Har varit alldeles för självupptagen *usch och fy*

    Hade ingen aning om att ni väntade tillökning och nyheten om lilla Claras ankomst gjorde mig så lycklig ❤
    Även din uppriktighet kring utomkved och ivf fick tårarna att svämma över.
    Har precis tagit mig igenom båda delarna och som i ett mirakel väntar vi nu barn helt "på egen hand".
    Tycker det är så bra att de här frågorna lyfts och kommer upp…. Det är bannemej inget att skämmas över och barnlöshetsfrågan kan inte få nog med bra ambassadörer som du!

    Fy vad jag är glad att jag kom in här just idag och läste… You made my weekend ❤

  12. Ett jättestort grattis till den nya familjemedlemmen!!
    Var så härligt att få höra nyheten om hennes ankomst när vi var ombord på Westkust den lördagen.

    Många goa hälsningar

    Susanne, Trollhättan
    (Mammahelgen Asia spa i april i år)

  13. Åh så fint, fantastiskt, underbart och sorgligt på samma gång. Inte sorgligt för den nya lillasystern utan för den lilla storasystern som inte kan vara på plats.

    All lycka till er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: