4 år

Idag är det 4 år sedan vår Meja dog. I 4 år har vi levt utan vår underbara unge med ögon fulla av bus och LIV. Vi satt och tittade på kort här ikväll och fascineras över hennes blick. Ända fram tills att hon var riktigt riktigt sjuk, eller nej förresten – riktigt riktigt sjuk var hon ju hela tiden…….ända fram tills hennes sista veckor i livet fanns det så mycket LIV i henne. Detta valde vi att ta med oss i vårat ”nya liv”. Att försöka LEVA fullt ut, inte bara överleva.

Idag var första året som jag inte var hos henne kl 11.05. Tiden då hon dog. Istället var vi på språng för att åka på jullunch med Barncancerfonden Västra. Micke var på väg hem från träning med teamet (jepp – vi kör ett år till….). Sa till Filip vid 11 att det närmade sig stunden då Meja dog. Han tittade sedan på klockan x flera ända tills den var just 11.05. Då gav han mig världens varmaste goaste kram och sedan bjöd han in Clara i en ”Alphovkram”. Denna ljuvliga storebror som har ett bagage jag inte önskar någon. Han har satt ord på vår sorg från den dagen Meja dog. Då var han 5 år och 5 månader. Kvällen efter hon dog satt vi och tittade på bilder och filmer på Meja. Då säger han ”Konstigt, ska vi leva ett helt vanligt liv nu fast det inte alls är vanligt…..”. Och så var det. Så ÄR det. Livet blir aldrig mer sig likt, men tack och lov så är livet BRA för oss. Men vanligt blir det aldrig igen. Tomrummet efter Meja går aldrig någonsin att fylla.

Tänker mycket på hur mycket som har hänt dessa år. Att jag blivit en bättre människa. Kanske inte märks ”utåt” men mot mig själv är jag mycket mycket bättre. Tänker på alla fantastiska människor jag mött. Människor jag såklart önskar att jag stött på i ett HELT annat sammanhang, men människor som jag är väldigt väldigt tacksam över att ha i mitt liv. Tänker på hur tacksam jag är över att Micke och jag fixat detta som man och hustru.

Tack till er alla som hört av sig på ena eller andra sättet idag. Tack för att ni minns vår Meja. Det betyder mer än ni kan förstå.

Älskade underbara Meja – jag saknar dig i varje andetag. Ibland slår det knut i magen av längtan, då försöker jag tänka på att du har din mormor bredvid dig och då känns det något något lättare. Vi ses igen älskade unge.

bild-4

Nere på Lekterapin, eller närmare bestämt i Lydias trädgård. Pippi-mössan på och det obligatoriska klistermärket i pannan likaså…..

bild-6

En av få dagar hemma. Givetvis nära nära storebror och det obligatoriska klistermärket i pannan…..

IMG_2823

Innan cancermonstret hittat oss……Läsandes Bamse och med min bikinitop runt halsen…..

IMG_0720

Lillasyster Clara…….som är så otroligt lik sin storasyster. På så många sätt.

_DSC4433.JPG

_DSC4494.JPG

Största och minsta…… (fotograf http://www.imageu.se)

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: